Sol

Idag har jag sett solen för första gången på säkert en månad. Jag fick kisa jättemycket. Det gjorde ingenting. Jag hoppas den kommer tillbaka snart. Nästa gång ska jag ha solglasögon så jag kan se bra i ljuset.

Musik - en livsnerv

Jag imponeras alltid av årsbästalistor. Jag förstår nämligen inte hur någon kan minnas allt och härleda det till just 2007. När jag ser andras listor sitter jag mest "Ah, just ja", "Var det i år?!", "Det här har jag missat totalt" osv.

För ett par veckor sedan var Musikbyråns årsbästalista bakgrundsmusik hemma, men jag missade halva och tittade inte så engagerat på halvtimmen jag kunde se. Därför har jag sett programmet på Svt Play ikväll. Det var en rätt bra lista. Några riktiga överraskningar, några riktigt okända, några mer än väntade album och givetvis några saknade album. Listan och programmet finns här.

Till min lista på andningshål från igår ska jag nu lägga till promenader tillsammans med nya musikupplevelser.

August, del II och andningshål

Givetvis var även det andra avsnittet av August fantastiskt. Se de två avsnitten på svt:s hemsida om du missade dem. Jonas Karlsson är min nya favorit på alla sätt och vis. Läser nu hans författardebut - en novelsamling som inte går att lägga ifrån sig. Även Peter Birro har återigen imponerat och jag ska nog ha ett Upp till kamp-maraton inom kort. Det kan vara bra andningshål i ett fullspäckat schema under januari.

Andra andningshål
* Sy byxor till V och andra goa barn
* Göra smycken
* Sticka o virka
* Träna
* Läsa Strindberg
* Hänga med vännerna

All jävla mat... o några små pärlor

Mat, fika, julgodis, mera fika, en öl... Att vara hemma över jul innebär mat hela nästan hela tiden i olika former och sammanhang. Vänner man återser möter man på något av stans alla caféer eller så är man bortbjuden och man blir ju inte bjuden på ett gympass direkt. Det är i och för sig rätt trevligt, men jag saknar det vanliga hänget framför TV:n, promenaden från jobbet, den enkla koppen med te eftersom jag aldrig har något annat hemma eller timmen på IKSU. Om ett par dagar är vardagen tillbaka, vilket är både välkommet och trist. Det är ju skönt att vara ledig, vända på dygnet, flyta omkring och ta dagen som den kommer.

För att återknyta till inledningen så kan jag konstatera att det idag hunnits med ett fikabesök och en sen lunch eller vad jag ska kalla det. Fikabesöket var fantastiskt. Träffade två underbart goa barn som jag bara vill ta med mig hem. 2,5 år och ett halvår gamla. Den äldre sågade så sågspånet yrde i vedklabben med motorsågen i plast. Den yngre hade nyss lärt sig tricket att sitta själv, men välte lite ibland. Det där med riktig mat var ännu ingen jättehit, men det gick ner. Motorsågskillen fick ibland ta lite paus för att dricka lite pys (läs julmust) och äta clementiner som var smarrigt värre. Det bästa som hände var dock när hans farbror, och stora idol, kom och han fick gå ut med den "superbra" hockeyspelaren och leka i regnet. Den sena lunchen på stan var trevlig. Det är alltid kul med nya bekantskaper.

Imorn måste jag nog ta mig iväg till gymmet för att kompensera all fika jag satt i mig och kommer sätta i mig. Kommer dock fika med folk imorn med så det är ju egentligen döfött. Men, det är väl tanken som räknas... eller?

Koriander! Och August

Det blev som jag förutspådde. Förfesten var mycket trevlig. Vi gick ut kl.20 och fick ändå stå i kö, men tog oss in på Koriander utan större problem. Träffade mest folk som var intressanta att träffa. Blev dock less vid halv 1 och tog bussen hem. 4 timmar ute är rätt mycket. Jag brukar ju bli less efter 2 i vanliga fall... Det var i alla fall en bra kväll.

Idag gick jag upp vid 1 och kände att träningen igår, eller utfallen, gett resultat - i form av träningsvärk. I övrigt har dagen varit lugn. Ikväll har jag sett på första delen i miniserien om August Strindberg. SVT har återigen gjort en superbra produktion. Peter Birro har skrivit manus och mixen mellan nutida ord och uttryck med miljön från det sena 1800-talet är fantastisk. Jonas Karlssson är en av mina favoritskådespelare och hans rolltolkning är som alltid hur bra som helst. Känns dock lite pinsamt att mina tre böcker av Strindberg står olästa i bokhyllan, men jag får försöka ändra på det tror jag.

Koriander?

Ikväll blir det trängsel på något av Karlstads uteställen. Som vanligt kommer det vara roligast på förfesten hos E. Förhoppningsvis träffar jag personer som jag faktiskt vill träffa på riktigt. Jag ogillar skarpt att låtsas vara intresserad av vad någon jag inte bryr mig om gör för jag glömmer det ändå med en gång.
För övrigt är det helt sjukt att behöva gå ut vid halv 9 för att ens ha en chans att ta sig in. Har vi otur är det för sent... Förr gällde detta Ankan, nu är det Koriander som är stans lilla och bra uteställe. I värsta fall blir det promenad till Blue Moon Bar, men jag går hem om någon föreslår Nöjesfabriken - Been there, done that.

Håller förresten tummarna för att träningsvärken inte slår till förrän imorn. Var på gymmet och försökte att inte mesa, men det gick sådär - som vanligt.

Årets jullåt

I väntan på Karl-Bertil, tomten eller nåt helt annat.

God Jul

Det är ca 20 min kvar till det viktigaste på julafton - Karl-Bertil Jonssons julafton. Borde egentligen slå in den sista julklappen, men tejpen är upptagen på annat håll i huset. Vi är lite sega av oss i den här familjen...
Idag har vi i alla fall hunnit med obligatoriskt besök och pepparkaksätande hos mammas moster, samt tur till kyrkogården. Sedan julfika hemma innan bästa vännen kom på besök! Med Kalle Anka i bakgrunden pratade vi som att det var igår vi sågs inte för ett halvår sedan - underbart! Därefter julmat och nu väntan på Karl-Bertil och citeringar av allt som sägs i sagan. Det är en av mina favoritsagor.

En synnerligen god jul hälsar jag er alla kända och okända läsare!

Prejul

Sedan jag kom hem i torsdagskväll har tiden bara ramlat iväg. Jag har varit riktigt effektiv faktiskt om jag får säga det själv.
Fredagen spenderades på stan. Jag var där 11.30-18.30, puh! Under mina 7 timmar i Karlstads centrum fikades/åts det mat 2 gånger med olika personer, jag sprang på 2 gamla gymnasieklasskompisar som jag inte sett sen studenten etc. Totalt träffade jag ett 15-tal personer som jag inte sett på länge, vilket var kul. Igår tränade jag en sväng innan jag körde brorsan till jobbet, utnyttjade personalparkeringen, fixade de sista klapparna och premiärgick på ikea. På kvällen blev det ett par öl med ett par kompisar från högstadie- och gymnasisetiden. Vi fick ofrivilligt gå in på 18-årsnattklubben Arena en stund i väntan på nattbussen, vilket fick mig att må lite illa. Gick dock in gratis som student, fick se Karlstadbandet Molotov jive spela och slapp frysa så det var väl ok.
Idag gör jag inte många knop. Det blir mest julstök och sånt fixande. Trist nog har den fina rimfrosten smält bort nu så nu blir det väl en grön jul igen...men jag har börjat vänja mig.

Att resa söderut

Efter 4,5 år i Umeå och ett otal resor fram och tillbaka har jag fått viss rutin på det. Här följer dagens resa...
Slipper ta flygbussen och får skjuts av C, härligt. Kommer till flygplatsen före nämnda, förbikörda, fullsmockade flygbuss, vilket innebar att jag slapp köa till incheckning och säkerhetskontroll. Väl i gaten är det jättemycket folk som trängs och hälften är ovana julresenärer som inte vet var de ska etc. Tröttsamt med andra ord. När det väl är klart för ombordstigning är det tydligen svårt att förstå att man ska ta den bakre ingången om man sitter på rad 20-33... En flygplansgång är inte så bred liksom och det är därmed svårt att gå förbi varandra i den - upplysningsvis...
Resan med arlandaexpressen in till Centralen går smärtfritt, fick vänta en hel minut på perrongen innan den kom annars var det lugna puckar. Väl framme på Centralen blir man direkt attackerad av alla Tele 2-försäljare, usch! Jag har dock vanan inne och parerade snyggt. Min timme på Centralen gick oväntat fort. Väl uppe på perrongen kollade jag vant in var "min vagn" skulle stanna, men när tåget kom så stannade det ju givetvis helt fel och alla skulle in i vagn 12. Mycket märkligt. På min plats sitter det sedan en berusad finne som blir asförbannad när jag vänligt informerar honom om att det är min plats. Han stormar iväg och önskar hela vagnen en "jävla god jul" på vägen ut. Därefter är tågresan rätt behaglig. Jag slipper skrikiga barn och sånt, samt får pyssla och lyssna på musik i lugn och ro.

Väl framme så är det kallt både ute och inne, burr, men ganska skönt att vara hemma ändå. Imorn blir det stan och kanske lite fika med nån gammal kompis eller så, samt lyssning på nya album som laddats hem. Det är bra med vänner med likartad smak som en själv, tack S!

Nästan färdiggrubblat

Den 21/1 händer det grejer. Då blir det återgång till studierna efter drygt 1,5-års uppehåll. Det är kul, spännande, läskigt och allt sånt. Fram till dess blir det avslutning på det studentfackliga arbetet. Ska "knyta ihop säcken" som man brukar säga. Har fortfarande inte riktig smält hur hela frågan hanterats och jag är fortfarande ganska arg, men besvikelsen är ändå störst. I efterhand var det kanske bra att det hände så jag fick ta tag i mig själv och mina studier.

Igår var jag och åt middag hos V med föräldrar, vilket var mycket trevligt. Han fick sitta med vid matbordet när vi åt god lasagne med mycket grönt i (spenat alltså), som inte gillades av alla... V var nöjd och glad i alla fall.

Om ett par timmar blir det hemgång för att ta tag i packandet. Jag gillar inte att packa. Det är tråkigt. Innan dess blir det dock lite jobb och skrivbordsletande.

Ineffektiv som få och jävligt less

Om helgen var produktiv så kan man säga att veckan börjat helt tvärtom. Energin och inspirationen har bara försvunnit och det får gärna bli torsdag fortare än snabbt så att jag får sätta mig på planet söderut för miljöombyte och distans. Känslan är ungefär densamma som när jag åkte "hem" för sommarsemestern. Hjärnan är full av tankar som behöver redas ut, nya infallsvinklar måste hittas och jag måste få perspektiv. Det ska givetvis bli kul att träffa vännerna från förr också - hur många man nu hinner med på dryga 10 dagar i söder och såtillvida de har tid också...

Övrigt i korthet (kanske är ett bra koncept...):
* Nu har jag fått datum... Det tog en jäkla tid... suck!
* Numera ägare av egen palestinasjal.
* Glömde glasögonen hemma imorse och har gått i en dimma hela dagen, inte alls behagligt och jävligt klantigt.
* Har inte köpt en enda julklapp än... men oj vad jag tänker...
* Jag älskar SVT:s julkalender! Har du inte sett den?! Se samtliga avsnitt på svt.se - det är en order!!

Julsagor

Här är en fantastisk julsaga att läsa som omväxling till Svenskt näringslivs sagor inom samma genre. De är mer tragiska än fantastiska, men om du ändå blir nyfiken kan du läsa här.

Produktivitet

Alldeles för sent igår kväll blev jag klar med broderiprojektet. Okej, jag har lite trådar kvar att fästa, jag ska stryka på vlieseline på baksidan och montera den, men sen är jag klar.

Jag har överlag varit produktiv i helgen, eller snarare mångsysslande. Jag och S har bakat julgodis. Det blev en tur till iksu på lördagen. Vin och därefter dans, dans, dans på Dåliga gatan. Förutom färdigställandet av julbroderi igår drack jag glögg hos E, fick besök av familjen Eriksson/Näs, S tittade förbi och hämtade julgodis och slutligen blev jag bjuden på gröt och mera glögg hos grannarna.

Om lillkillen Eriksson/Näs kan berättas att han är en hejare på att vifta med fjärrkontroller och allt som är på lagom nåhöjd är spännande. Han kan även vissla, vilket han dock inte är särskilt medveten om än.

Dags för nya tag denna sista arbetsvecka 2007.

Luciatåg m.m.

Jag gillar Luciatåg skarpt. Riktiga luciatåg alltså med vuxna människor som kan sjunga. Sett ur det perspektivet har jag alltså valt helt fel yrke; årlig luciasångsträning, uppträdande osv. Jag håller med Magnus Betnér till 120 % se här och här. Luciatåget som var i Aula nordica idag var i alla fall mycket bra, men för kort. De hade kunnat sjunga både 2 och 3 sånger till, men det var bra ändå. Julstämningen kom smygande och om det bara kunde komma lite snö så vore det ännu bättre. Okej, jag kom på en sak som var dåligt idag och det är lika dåligt på min framtida arbetsplats och det är publiken... Folk kan inte vara tysta och de börjar applådera innan ens lucian hunnit ut genom dörren - suck! För första gången fick jag i och för sig se en julgran i luciatåget, vilket var lite skojigt och mycket otippat.

Övrigt i korthet:
* Grubblerierna fortsätter.
* Datorn är fortfarande död, men inköp får nog vänta till efter att tomten har gått.
* Träningsvärken som jag förväntade mig idag har uteblivit. Nästa vecka då jäklar!
* Långtidsstudier lönar sig i längden - fan va bra du är! Magisterexamen i Företagsekonomi! Jag är superstolt!
* Jag är lite modig ibland.

Nu blir det hemgång för att käka, starta tvätt och sen gå till IKSU för att discogymma, vad nu det kan vara. Likheterna med discobowling är nog få...

Tid

Vid sidan av vädret är nog tid det som det kallpratas mest om, eller så är det i alla fall för mig. Varför jag pratar om väder är ju lite oklart, men jag tänker att det är något genetiskt. Men, tillbaka till tiden. Tid har en förmåga att gå väldigt fort. Det tycker många. När man inte sett nån på länge är uttrycket "Oj, va längesen, tiden går så fort..." inte helt ovanligt i sammanhanget. När man var liten och blev hämtad alternativt var tvungen att gå hem från en kompis var svaret: "Tiden går fort när man har roligt..." rätt vanligt. Nu pratar man mer om att man inte hänger med för att "tiden bara flyger iväg". Den läskigaste tiden som flyger iväg är tiden på morgonen och framför allt tiden innan man klivit upp.
Dagens morgon är ett bra exempel. Klockradion startar 6.38. 6.45 börjar alarmet på telefonen. När jag sedan slår upp ögonen på riktigt någon gång runt 7 har min högra hand tryckt på mobilen minst 4 gånger för att den ska sluta låta. Var de där 5 minuterna tar vägen mellan varje gång jag trycker på mobilen är en gåta. Okej, jag hinner somna om, men ändå. De där 5 minuterna känns som 5 sekunder och tiden har återigen bevisat att den går fort - för fort.
Imorn är det lucia och det är en vecka kvar till jag åker söderut. Den givna frågan är "var har den här hösten tagit vägen?" alternativt "När fan blev det jul?!" Att tiden går fort är dock inte enbart negativt för jag gillar ju när det händer saker och jag tror fortfarande på devisen att "tiden går fort när man har roligt". Men, frågan: "var tar tiden vägen?" är fortfarande obesvarad och det får jag väl försöka leva med.

Grubblerier

Jag har alltid varit en grubblare som vänder ut och in på allt för att försöka få rätsida på det som är orsaken till grubblet. Så även nu. Samtidigt måste jag grubbla på konsekvenserna - vad händer sen? Som om det inte vore nog att behöva grubbla över såna där livsfrågor måste jag försöka fatta ett bra beslut om dator. Jag försökte återuppliva den både igår och i lördags utan framgång - jävligt bittert. Jag har varken tid, ork, lust eller pengar för att köpa mig en ny, eller lite sugen är jag väl... Förtom nämnda orsaker till varför det är jobbigt att ta tag i datorköpande så måste jag ju bestämma vilken typ av dator jag ska köpa. Detta innebär per automatik mer grubblerier...

Sömnlös och rotlös

Livet är helt plötsligt upp och ner. Känslorna är blandade. Ledsen, arg och besviken. Natten till idag sov jag 3,5 timme frågan är om det är jag som ska ligga sömnlös... Mötet i Stockholm var i alla fall bra. Jag har börjat få ordentlig koll på forskarutbildningen - det tog ett halvår - men jag kan fortfarande inte allt... Undrar hur man tänker fylla den kunskapsluckan...

Som grädde på moset har datorn kajkat ihop igen... Torsdagen den 6/12 hade ju kunnat vara roligare.

Inget mer spring till 9:an

Det var meningen att det skulle fungera från idag, men systemet har säkert lite barnsjukdomar. När jag kom hem igår möttes jag av en lapp i trapphuset som meddelade att samtliga ska kunna boka tvättid via internet från den 4/12, dvs idag. Jag kan leva med att det inte fungerar än, men jag hoppas att de får det att fungera inom en hyfsat snar framtid. Härligt att man ska slippa "straffas" för att man valt en annan internetleverantör än kommunicera.

6:e mars

Nu är det bokat och betalat.
Först höll idiot-ticnet på att krångla till allt, men...
...jag ska se min fjärde Kent-konsert.
Den 6:e mars smäller det i Swedbank arena.

Tack brorsan för du ställer upp!

Ett tudelat inlägg

1. Nu har det bakats lussekatter. Jag brukar se mig själv som hyfsat vass på att baka, men idag gick inget min väg. Till en början var jag mycket glad över att slippa stå och göra degen förhand när elvispens degkrokar gjorde jobbet åt mig. Lyckan var dock kortvarig för när jag skulle baka ut upptäcket jag hade jag varit lite snål med mjölet... Ihärdigt fick jag tillsätta mer mjöl. Sen när de väl jäst och gräddas så blev de jättefula, suck! Jaja, de smakade okej i alla fall, som tur var!

2. Idag har vi fått veta ytterligare en sak som vi inte får lära oss under lärarutbildningen - hur man ska agera när man blir utsatt för hot. Jag undrar om de vill att vi ska läsa om hur man förhandlar med "brottslingar", om det handlar om att sätta handfängsel eller om vi ska läsa 7,5 hp kampsport av nåt slag. Sedan undrar jag hur det ska rymmas i lärarutbildningen när man vägrar förlänga utbildningen. En snabb kalkylering i huvudet leder till att lärarutbildningen kanske borde vara 20 år lång eller nåt sånt... Det går inte riktigt ihop med Lejonkungens ambition att genomströmningen ska öka inom den högre utbildningen.

Stel som en pinne

Jag kan inte röra mig.
Om jag ska se mig om för att undvika att bli överkörd måste jag vrida hela kroppen. Det gör ont att ta på sig en jacka. Om nån säger något skoj kan jag inte skratta. Det känns i hela kroppen bara jag lyfter armarna över huvudet. Hela överkroppens muskler meddelar att de finns.

Träningens baksida - träningsvärken är både välkommen och inte. Det är ett härligt kvitto på att musklerna fått jobba, men samtidigt är det en plåga att gå runt att vara orörlig. Planen var att gå på yoga ikväll. Jag tror jag ska omvärdera det för jag tror inte axlarna pallar med det - typiskt. Men, det kanske blir en tur till gymmet istället. Vem vet...

Starkt och svagt

För andra måndagen i rad bangade jag att gå på sektmötet, dvs. fysgympan med superkvinnan Barbro. 300 personer i en bollhall på IKSU som hoppar, studsar och kör cirkelgympa, och så denna hurtiga människa. Istället blev det promenad till Maxi för att inhandla en adventsljusstake och lite mat. Därefter sent besök i gymmet med blandat resultat. Jag blev både förvånad över att jag tappat så lite samt över att jag blivit så svag. Vidare var det som vanligt lika skoj att gymma och jag blev lika irriterad på mig själv för att jag inte kommit iväg tidigare. Jajja, det finns några veckor fram till jul att få lite rutin på.

Helgen v 47

Strävan är alltid att gå upp runt 11 på söndagen för att hinna bli trött på kvällen och därmed kunna överleva måndagen. Jag misslyckades igen - typiskt. Anledningen var att jag varit på club zoo och dansat järnet. Lördagen var allmänt fullspäckad och det var kanske också en anledning till varför det var så skönt att sova länge på söndagen. Först var jag på föreläsning om styrketräning. Därefter dömning och sen hem för att laga mat och fixa för kvällen. En kväll som var nog en av de roligare på länge.

När jag tänker efter var hela helgen bra. En lugn fredag med idol och fotbollsturnering på IKSU. En fullspäckad lördag och sen en lugn söndag med bio. Ja, jag var på bio. Det var första gången på 2-3 år. Såg inte nån höjdarfilm, men det var skoj.

Idag har jag varit seg hela dagen. Först vid 15-tiden vaknade jag till liv - suck. Nästa helg ska bli lugn med adventspyntning, julkonsert och glögg i mängder.

Skolpolitik ur ett annat perspektiv

Äldre- och folkhälsoministern Maria Larsson skriver idag på DN-debatt om avsaknaden av utbildad personal inom äldreomsorgen. Visst hon har rätt i att det är horribelt att så stor del av personalen som ska ta hand om våra seniora medborgare inte har adekvat utbildning, men är hon ärligt talat förvånad? Jag är inte det! För mig är det ingen nyhet att ett yrke som är underbetalt, kvinnodominerat, har tunga arbetsuppgifter under dåliga villkor och är utan reella karriärvägar har en lägre andel utbildad personal. Nu är jag kanske väl hård och generaliserade, men jag tror ändå att det ligger nånting i det. En fråga som Maria Larsson bör diskutera med sina regeringskamrater Lejonkungen och Majoren är hur man ser till att inte stänga dörrar för de elever som på gymnasiet läser yrkesinriktadeprogram och sedan vill gå vidare och läsa till sjuksyrra, sjukgymnast eller liknande. Genom folkpartiets sorteringsskola med återvändsgränder tror jag att Maria Larssons siffror kan bli ännu dystrare.

Läs debattartikeln här.

Ny skräckfilm

Idag hade ytterligare en skräckfilm som utspelar sig på regeringskansliet premiär. Spända av förväntan lyssnade vi på lejonkungens slowmotiontal. Det han lyckades presentera var i alla fall direktiven till den "Studiesociala utredningen". En utredning som kommer att utredas parlamentariskt, dvs inte av en särskild utredare. Detta innebär således att det inte finns så stor prestige i den här utredningen och om den blir lite urvattnad så gör det inte så mycket. Innehållet var mycket blandat där vissa delar dessvärre var mycket oroväckandet. Utredningen ska:
- titta på studenters situation vid ex. sjukdom, graviditet och hur studenter med barn har det, samt studenthälsans organisation och uppgift.
- se över studiemedelsnivåerna, vilket ju är positivt.
- se över fribeloppets storlek, vilket oroar något. Är det meningen att man ska jobba eller studera?
- titta på administrationen av studiemedlet. Kanske blir CSNs roll en annan och du får låna pengar från banken och därför måste ha nån som säkerhet- mycket obehaglig tanke. Utbildning och klass får inte hänga ihop!
- utreda hur man kan öka genomströmningen. Lejonborgs egna förslag på detta är två. Antingen en examenspremie av något slag eller ett "peng per poäng"-system där ditt studiemedel regleras ännu hårdare av hur många poäng du tar.

Det sista förslaget får mig att se rött! Det om något är att sålla ut de mer studieovana och sortera även den högre utbildningen - fy fan! På ett sätt är det kanske tur att det är blev en parlamentarisk, lite urvattnad utredning, men han var ändå noga med att vissa saker anser alliansen vara viktigare...obehagligt.
Den 31/3-09 ska det vara klart, men jag hoppas att de vågar höja studiemedlet lite innan dess.

18,5 grader

Växlar mellan P3 Svea och P3 Star på webradion. Att de inte kan spela vettig musik... Sneglar på termometern på väggen: 18,5 grader. Det är 3,5 grad under vad som rekommenderas för kontorslokaler. Tur att jag har investerat i ett par torgvantar. Undrar om jag kan göra avdrag för dem som arbetskläder eller nåt sånt... Hmm....
Nu ska jag återgå till min rapport om jämställdhetsarbetet vid universitetet.

Bästa vännen

Nu kan vi prata som förr. Vi slipper skype och dyra telefonsamtal. Nu har de lyckats koppla in fast telefon i studentrummet i London. Via internet ringer vi gratis - fantastiskt!

Pyssel o bakfylla

Sakta men säkert växer bilden fram. Korsstygn för korsstygn. Jag har saknat att pyssla. Då är det bra med lugna söndagar för då finns tiden. Tiden att bota en bakfylla. Tiden att äta skräpmat vid TV:n. Tiden att diskutera gårdagskvällen. Det var ju 30-årsfest igår och det blev lite blött, men det var trevligt.

Helg!

Helt plötsligt var veckan slut. Nu börjar helgen och den verkar lite mer stabil ur vädersynpunkt än förra helgen. Om nån minut ska jag gå till bussen för att åka ner på stan och fixa födelsedagspresent till morgondagens födelsedagsbarn, eller han fyllde ju för en månad sen, men imorn blir det tydligen fest med tema finlandsfärja. Det låter onekligen oroväckande, men skoj!
Mot universum o vidare...

Snö, slask, regn - jävla väder

0-gradigt och uppehåll - promenad till Iksu.
Många plusgrader och uppehåll - core och stepmuskel.
Minusgrader och snö - promenad till fika på tomtebo.
0-gradigt och snö - cykeltur till berghem för förfest hos A.
Plusgrader och uppehåll - promenad till stan för utgång.
Många plusgrader och uppehåll - dans, dans, dans på Dåliga gatan.
Plusgrader och snöblandat regn - cykeltur i snömodd hem.
Plusgrader och uppehåll - cykeltur/promenad till Iksu i slask.
Många plusgrader och uppehåll - volleybolldömning på Iksu.
Plusgrader och uppehåll - promenad till kollegorna för att se på hockey.

Nu har gummistövlarna plockats fram och jag undrar var vintern är. Helgen har i övrigt varit kanonbra trots alla väderomslag.

Nostalgikväll

Kvällens hösträtt:
Borstj m ostmackor och mjölk till.

Kvällen har ägnats åt matlagning och nostalgilyssning på Broder Daniel. Det är lite pepp inför morgondagens Dåliga gatan med Göteborgstema, men mest nostalgi. Varenda textrad och varenda "yeah, ohh och ahhaahhh" sitter i ryggmärgen, härligt.

"What am I gonna be, when I grow up, what am I gonna be?"
"I got to go to work, then hurry home."
"Cause I'm Luke Skywalker, tonight"

Världens bästa vän

Så nära men ändå så långt borta.
I ett I-land, men ändå ett U-land.
Det är tur att Internet och telefon finns - ibland...
...och snigelpost som gick fortare än jag trodde.
Presenten var fantastisk!
Några glädjetårar kröp fram i ögonvrån.
Du känner mig så väl!
Tur att det är jul snart!
Vi ses snart världens bästa vän!

Fakta om Finland

Erlend Loe är ju en av mina favoritförfattare. Bloggen är ju uppkallad efter en av hans böcker till exempel. Tidigare har jag även skrivit om hans fantastiska barnböcker om truckföraren Kurt. Idag har jag sett en enmansföreställning efter hans bok Fakta om Finland som var superbra!
Boken i sig är speciellt skriven. Den har inga kapitel eller stycken, meningarna kan vara upp till en halvsida långa och den handlar om en man som ska göra en broschyr om Finland. Han kan dock inget om Finland, gillar inte förändring eller vatten.

Att ens komma på tanken att göra en monolog av boken är fascinerande.
Att det blev så bra är fantastiskt.
Att komma ihåg hela texten utan att staka sig en gång under den 1,5 timme långa föreställningen är imponerande!

Om du inte har nåt särskilt för dig den 12/11 kl.12.15-13.45 så spelas den i Aula Nordica på UmU. Biljetter finns på Umeå studentkår! Gå och se den för du kommer inte bli besviken!

Meddelanden jag inte förstår

Bildskärmen ser ut att vara förstenad. De vita bokstäverna säger något till mig som jag inte förstår. Försöker med de knep jag kan: trycka lite på enter, ctrl+alt+delete osv innan jag håller inne av/på-knappen länge till datorn med ett surr blir tyst och de vita bokstäverna försvinner. Väntar ett tag innan jag sätter igång den igen. Långsamt surrar den igång igen. Kryptiska meddelanden berättar något för mig. Den startar i alla fall, men det går segt. Efter en halv evighet är den startad och jag stänger av den igen på rätt sätt via startmenyn. Nånting med konfiguration dyker upp på skärmen... "Okej" - klick. Det tar nog fem minuter för den att stänga av sig och bli tyst. Sen dess har den fått vara avstängd... Varken jag eller min plånbok har tid för en krånglande dator, så skärp dig!

En bra helg

Okej, det kanske blev en diskussionsfest, men det var i alla fall trevligt. Som vanligt kommer jag på ett projekt i sista sekunden och den här gången gjordes det tårta en kvart innan det började droppa in folk. Det var i alla fall uppskattat.
Hela dagen var helt enkelt bra. Jag har nu både gardiner och soffbord. L ringde från London - helt fantastiskt! Sista kartongerna stuvades bort och jag hittade lite mera golvyta. Jag och magen var vänner hela kvällen och sen var allt bara skoj.
Idag har jag varit allmänt seg, men har ändå varit på 30-årskalas och sett på film och druckit te hos S.

Det blev en bra helg...hoppas veckan blir lika bra!

Man kan inte sakna det man aldrig har haft

Det var nån som sa att det snöat den helgen som jag tillbringade i Göteborg. Nu har även jag fått uppleva höstens första snö. Har gått från stan i härlig blötsnö efter att ha varit på tre fantastiska konserter på folkets hus. Fick äntligen se Säkert! live och det var lätt värt att vänta på. Därefter en urladdning av Florence valentin och sist men inte minst kanske den bästa konsterten jag sett med Moneybrother sen Arvikafestivalen 03. En bra kväll med andra ord!

Imorn (eller senare idag är det ju) ska jag åka och köpa soffbord och sedan sy klart gardinerna. På kvällen blir det fest. Jag tror det blir en bra helg.

Kollektiv på distans..?

Händerna är som russin efter att gång på gång utsättas för rengöringsmedel, svinto, diskmedel och vatten i mängder. Sista rycket görs i gamla lägenheten och i övermorgon ska nycklarna lämnas in för gott. Det är en lite märklig känsla. Det har ändå varit mitt hem under drygt tre år.

Kollektivåren i korthet...
Fem olika konstellationer har bott i kollektivet.
Totalt har det bott åtta personer + 1 katt i kollektivet.
6 av 8 har varit lärarstudenter, 1 jobbar på svt och en var/är dum i huvudet.
Tre julbord har genomförts.
Andra sammankomster blev till traditioner, ex. våfflor och påsklunch.
Dörren har alltid varit öppen.
Soffplats till alla i ett övermöblerat vardagsrum.

Att ha bott i kollektiv är något jag aldrig kommer att glömma och säkerligen något som kommer saknas. Jo, jag har längtat efter att få bo själv, men det är ändå något visst med att det oftast finns någon att prata med både om stort och smått när man kommer hem. Nu börjar något nytt och spännande och jag hoppas att man kan ha kollektiv på distans.
Min dörr är som alltid öppen.

Det börjar likna nåt

Antalet kartonger minskar hela tiden och det börjar se beboeligt ut. Det finns dock fortfarande några problem att lösa vad gäller förvaring... Jag har väldigt mycket (läs. för mycket) saker helt enkelt. För att underlätta det hela har det idag köpts mat och småplock. Jag och mor har tuffat omkring i en liten hyrbil, vilken mot slutet av dagen var minst sagt välfylld. I och för sig var det där med mat ingen dum idé, för det var väldigt tomt i skåpen innan.
Imorn ska det röjas i gamla lägenheten och prepareras för tapetsering, woho!

Jag och lådorna

Nu är jag på plats.
Jag och lådorna trängs.
Ska packa upp lite i taget.
Hitta platser för allt.
Känna efter och inte ha bråttom.
Allt känns kanon.

Det hade dock inte gått utan hjälpen från vännerna! Tack så hemskt mycket! Ni är mina hjältar! Ett särskilt tack till min farbror, att köra 22 mil enkel väg är ju inte sååå långt...

En kort nulägesrapport...

Jag är tillbaka i Umeå.
Jag bor fortfarande i en kappsäck.
Det ska flyttas möbler, lådor och allt annat imorn, därav kappsäcksboendet.
Jag är dunderförkyld, suck! Sjuukt dåligt timing!
Jag är inte längre samordnare för FPS.
Dagarna i Göteborg var mycket givande även om vissa kåraktiva är skrämmande inkompetenta.
Det är läskigt när man glömt bort personer som man gått i skolan med i sisådär 9 år.
Nostalgi är härligt.
Det känns fortfarande lite märkligt, hoppas det känns bättre sen.
Jag äger fruktansvärt mycket onödiga prylar, suck - igen.

Nu ska jag sova och ladda för morgondagen. Tur att det bara är en trappa ner och sen 4 trappor upp med hiss.

Äntligen!

På resande fot

Är i Umeå och vänder. Den här veckan kännetecknas av resor och åter resor. Har sedan i måndags varit i Härnösand och Sundsvall, vilket har varit helt ok. Vistelsen i Härnösand var kortvarig, men det var härligt att träffa farmor och hennes yrväder till hund. I Sundsvall var det konferens för hela slanten. Det var en bra konferens, men ändå ganska dålig. Syftet med den kändes lite oklart, men lite strategiska samtal fördes. Satt t.ex. bredvid huvudsekreteraren i Sigbritt Frankes utredning om lärarutbildningen vid middagen och fick en bra chans att få inblick i det arbetet. Vidare är det alltid bra att ha lite koll på fackförbunden och de övriga lärosätena. Givet är dock att jag inte klarar av att lyssna på folk från LR i mer än 2 minuter. Deras och regeringens kunskapssyn är så ofantligt uråldrig. Ett av de mest intressanta/skrämmande föredragen hölls av personal från utbildningsdepartementet. En av de föredragande erkände att det inte fanns någon kvalitetssatsning inom högskolevärlden, bingo! Vidare är det oerhört obehagligt att få alla kommande utredningar/reformer etc uppspaltade för det kommer att förstöra så mycket. Suck, kan det inte bli 2010 snart och val igen?!?

Imorn bär det i alla fall av till Göteborg för konvent med FPS. Det ska bli roligt att träffa FPS-folket igen och få diskutera lärarutbildningsfrågor. Ska även hinna med att fika med lite gamla kompisar också.

Mot nya äventyr

Så är det då på riktigt; jag har en lägenhet! Var och hämtade ut nycklarna före lunch och åkte sen för att hämta köksbord och TV som planerat. Lägenheten är således inte ens tom. Allt känns kanonbra och det är lite frustrerande att åka bort nu i en vecka, men jag ska nog överleva. Ikväll blir det IKEA och köpa soffa, databord och eventuellt en bokhylla. Släktingar är väldigt bra att ha ibland. Nu blir det käk och sen packa det jag ska ha med mig söderut.

Den uppmärksamme ser att detta är inlägg nummer 100 på bloggen, vilket känns som ett mycket bra avstamp mot nya äventyr.

Imorn smäller det

Antalet lådor som står uppstaplade i lägenheten blir allt fler, men det blir ändå inte färre saker framme. Jag förstår inte hur det kan hänga ihop... Ska göra ett litet ryck till nu innan tröttheten blir allt för stor; jag ska ju orka med morgondagen och den härliga veckan jag har framför mig också. Det mesta är dock under hyfsad kontroll inför flytten om det inte vore för att jakten på ett snyggt soffbord aldrig verkar ta slut, suck! Jag har som vanligt en bild av hur jag vill att det ska se ut, men sån tur kommer jag ju aldrig ha. Imorn ska jag hämta nycklar, köksbord och TV.

Det är på riktigt nu, för imorn smäller det!

En fullspäckad helg

När veckorna är fullspäckade brukar det vara skönt med lugna helger därför gjorde jag precis tvärtom. Helgen har varit fulltecknad, men den har varit oerhört rolig.

Den började bra med en EPP-öl på NH ihop med S, J och A. Shit, vad jag skrattade! Kom hem och inväntade L från Stockholm. Vi lagade mat, surrade och delade på en flaska vin. När L gick ut för att kolla in studentlivet gick jag och K för att spana på branden på värmeverket. Det var hemskt ospännande, men vi promenixade lite och snackade. Lördagen började med att jag åkte och köpte TV, så nu är jag fattig, men en TV rikare. Därefter for jag direkt till Skellefteå för att döma. Det gick bra och det är hemskt roligt att köra bil. Tänk om det bara vore lite färre hastighetskameror... Kvällen innebar fotboll och förfest bland flyttkartongerna och det var jättekul att träffa utflyttade gamla kompisar igen. Sen blev det taxi ner på Rex och det var faktiskt helt okej. Hade nog hellre gått på Club Zoo, men det kommer fler chanser. Idag har det varit allmänt segt, men vi orkade med en tur till världens bästa Skogis och sen har jag mest slappat och packat lite.

Nästa gång blir det reunion i Stockholm, ser redan fram emot det!

Swisch, swosch så var det oktober

Okej, var fan tar tiden vägen, dvs. när blev det den 10:e oktober?

När man, som jag, lever ganska strikt efter en almanacka befinner man sig ofta en till två veckor framåt i tiden. Att leva i nuet är inte helt enkelt. Sen i mitten av mars har till exempel nästa vecka varit uppbokad för dimensioneringskonferens i Sundsvall och sedan FPS-konvent i Göteborg och det har ju varit och är fortfarande en evighet kvar till dess... eller? Okej, jag gillar att ha mycket att göra, men när det är svårt att hinna klämma in hämtning av nyckel till nya lägenheten, packningar prylar i den gamla så blir jag lätt trött på mig själv. När jag sedan ska hinna med och skriva en verksamhetsberättelse till FPS, lite mer underlag till det mötet och hinna läsa på om vad som händer på dimensioneringskonferensen så återkommer min önskan om 30-timmarsdygn. För någon vecka sen insåg jag att sedan mitten av september har jag sovit borta eller varit bortrest minst en natt/dag i veckan förutom den här, men då är det istället konferens på hemmaplan så dagarna i är ändå fulltecknade. Därför planerar jag in tvättid imornbitti kl. 7... tur att vi kan hjälpas åt.

Innan jag går och laddar för morgondagen ska jag bara ge en kort tillbakablick sen sist + lite helgrapport:
Fredag - Efter personalkonferensen blev det en afterworköl på Corona med kollegorna innan det blev födelsedagskalas med quiz hos grannen S. I övrigt en lugn kväll.
Lördag - Avverkade stan på vägen till bäbisen. Äntligen fick jag träffa lillkillen, mycket trevligt. I övrigt en lugn kväll med pyssel och tv.
Söndag - Premiär i jättepyjamasen, vilket gick bra. Kvällen ägnades åt packning av prylar. Jag tror att jag varit hamster i ett tidigare liv.
Måndag - En mötestät dag, men med oväntat lunchbesök. Jätteroligt att du är tillbaka! Nu ska jag sluta flänga omkring så vi hinner ses.
Tisdag - Jag vet inte var dagen tog vägen för jag klippte mig och köpte tyg till byxor till lillkillen och sen var dagen typ slut. Eller jag hann faktiskt med en comeback hos UmPe och avsluta kvällen med tvättskolk och öl.
Onsdag - Idag har det konferensats och käkats fin middag. En dag med många bra föreläsningar. Hoppas morgondagen blir lika vass!

Obligatorium

Är egentligen på väg att gå och sova för att ladda inför morgondagen. Innan man lägger sig är det dock obligatorisk blogg- och facebookkoll och resultatet blev följande:
Jag hittade en mycket förfärlig/spännande/oväntad blogg. För några veckor sedan upptäckte jag att en av mina gamla volleybollkompisar från värmland gått och blivit centerpartist. Nu har jag hittat hennes blogg, oj hjälp! Jag läste ett halvt inlägg och blev bara trött.
På facebook hade jag fått en vänförfrågan, vilken jag givetvis accepterade. Vad gäller det där facebookandet i övrigt så är jag mest intresserad av hur omröstningen om var vi ska anordna gymnasiereunion går. Det står hittills mellan Karlstad, Stockholm och Göteborg. Jag tror inte jag ska föreslå Umeå... folk tenderar att tycka det är långt bort av nån outgrundlig anledning. Vad jag själv ska rösta har jag inte bestämt mig för än...

Jättebäbis

Idag har jag fått en jättepyjamas. Det känns som att jag kommer att inge massor av respekt när jag ser ut som en jättebäbis i pyjamas när jag dömer volleyboll i höst. Jag kan lugnt konstatera att kläderna, och framför allt tröjan, är gjord för någon med betydligt större mage än vad jag har. Jajja, jag har nog aldrig köpt så dyra kläder som suttit så illa som de här. Tur att jag kommer tjäna pengar på att döma så de betalar sig själva...

I övrigt har det hittills varit en bra dag idag. Jag har jobbat undan en del jobbiga FPS-prylar, fikat med kollegan E och planerat en bra grej! Dock lyckades jag klanta bort bilden på bloggen idag när jag tänkte byta den mot en ny så det har jag gett upp för stunden. Snart blir det käk, promenad och sen final i So you think you can dance.

En helt ok måndag

Idag har jag...
...skrivit klart ett protokoll som hängt över mig.
...försökt förstå mig på min order på CDON.
...bokat klipptid.
...börjat nedräkningen till uthämtning av nyckel - 14 dagar kvar.
...lyssnat på Dåliga gatan, mycket bra.
...märkt att det är tomt utan både Upp till kamp och E.R.
...räknat ut att det nog bara är två veckor kvar till E.R börjar.
...bokat in lunch med volleybollkompis imorn.
...fått flytta bäbisbesök - igen. Vi försöker med lördag nu.
...skickat säkert 60 flytt-SMS.
...lyssnat på Timrå-FBK på webradion.

Avslutningsvis måste jag få berömma mig själv lite. Min förkylning har börjat lägga sig och det är nog för att jag varit så duktig på att vila från träning.

Musik

"Han föddes som ett piano. Han växte upp som ett piano. Han praktiserar piano."

- Tingsek presenterar sin keybordist.

Är nyss hemkommen från en fantastisk spelning med Magnus Tingsek på norrlandsoperan. Den var fantastisk för den innehöll en närhet, spelglädje, entusiasm och härligt gung. Att det var turnéavslutning märktes inte alls, eller i alla fall inte på ett negativt sätt. Hela bandet utstrålade snarare en känsla av att de aldrig ville sluta - underbart!

Igår var jag också på livekonsert, men det var inte alls lika fantastiskt. Däremot hade jag skyhöga förväntningar och jag föll ganska hårt. Konserten med the zeigeist på Arvikafestivalen var en av de bästa och när enbart två av fem bandmedlemmar dök upp på scenen på kontra så blev jag besviken. Att de inte skulle kunna göra en lika häftig och gripande scenshow hade jag räknat ut med tanke på de yttre förutsättningarna, men det innebar också att det säregna med bandet försvann helt. Musiken är dock fortfarande oerhört bra och jag vill gärna se deras show igen - med samtliga medlemmar och på en större scen.

Så var det över

Så var det över. Sista avsnittet sågs hemma hos kollegorna, vännen i hatt var också med. Precis som i övriga avsnitt vred det sig periodvis i magen av medlidande, av förståelse, av ilska, av frustration, av avsmak och av glädje. Det är otroligt hur man kan bli så berörd av en serie, hur det går att skapa på komplexa karaktärer som aldrig slutar förvåna eller växa och hur man kan få en sån känsla av att vilja vara delaktig. Avslutningen blev lite av ett antiklimax, men var nog ändå det bästa som kunde hända. Det kommer ta tid att smälta det och serien kommer finnas etsad i mitt minne länge.

Upp till kamp 3

Imorn sänds sista avsnittet av min favvoserie Upp till kamp. Jag hoppas att det håller hela vägen in i mål. Läste i en artikel att det finns manus skrivet till fler avsnitt, men att det inte är bestämt om de ska filmatiseras eller ej. Jag håller tummarna för att det blir en fortsättning. I väntan på den ska jag lyssna sönder soundtracket och se serien på dvd om och om igen.

Sundsvall tur och retur

Hjärtat höll på att sätta sig i halsgropen när vi såg att polisen vinkade in oss till vägkanten. M hann med en lång ramsa svordomar innan vi stannade. Tur att det var körkorts- och nykterhetskontroll och inget annat. Det hade ju varit lite surt att börja resan med en fortkörningsbot efter en dryg kilometer.

I övrigt gick resan till Ikea mycket bra. Jag handlade en del småprylar, men framförallt spanade och provsatt jag. Soffan Karlstad ska beställas och köksstolar finns här i Umeå. Det största problemet är matbord, men det är ju gott om tid så jag hinner spana mer och känna efter.

På vägen hem tittade vi in till farmor. Hon mådde efter omständigheterna bra och det är alltid lika härligt att komma dit. Det var lite tomt för det svarta yrvädret till hund som hon har var inte där, eftersom hon inte är riktigt pigg. Optimismen lyser dock i hennes ögon och hon är lika rapp och framåt som alltid, vilket känns betryggande. Nästa gång ska jag stanna lite längre.

Det blev en trevlig tripp till slut och det kändes inte så märkligt att köra 54 mil på en dag för att kolla på möbler, vilket i "södraSverige-mått" mätt hade inneburit en resa fram och tillbaka till Göteborg.

Ta från de fattiga och ge till de rika

Ska snart gå över till kollegorna och se reprisen på Upp till kamp. Missade det i måndags eftersom jag var i Stockholm och härjade. Har inte repat mig riktigt än och är helt övertygad om att det är tisdag idag, men icke! Det det är tydligen torsdag och därmed fredag imorn.

Idag har det varit en händelserik dag med presentation av budgetpropositionen och analys av densamma. Jag säger bara fy fan! Att ens tänka tanken att finansiera skattesänkningar och avskaffande av fastighetsskatten på deltidsarbetande, arbetslösa eller sjukskrivna är lågt. Att de sedan genomför det är för mig helt ofattbart. De har totalt vänt på klyschan "Att ta från de rika att ge till de fattiga." Regeringen Reinfeldt propagerar istället för "Ta från de fattiga och ge till de rika." Det är så jag mår illa.

Det var tur att jag såg Uppdrag granskning igår. Vanligtvis brukar jag inte orka se programmet det känns ofta lite oseriöst. Igår var det däremot alldeles fantastiskt. Jag njöt i fulla drag när man malde sönder det moderata kommunalrådet i Täby angående avknoppningen av skolor i kommunen. Om du inte har sett reportagen - gör det! De finns på svt.se.

Att man kan vara så klantig

Ibland blir jag fruktansvärt trött på mig själv. Nu har jag lyckats med konststycket att boka en umeå-sthlm-biljett i god tro att jag skulle kunna flyga norrut med den idag. Upplysningsvis kan jag tala om att det inte går. Jag har varit asnöjd med att jag fick en flight hem ganska snart efter att konventsmötet på arlanda var färdigt och när jag försökte checka in idag så tyckte tjejen i incheckningen att det var en konstig flight jag hade hittat. Efter en mycket kort stund visade det sig att jag som sagt bokat en biljett till stockholm även idag, vilket ju är ytterst opraktiskt och för att inte säga jävligt klantigt! Som tur är slipper jag betala det själv och förhoppningsvis kommer jag hem i dräglig tid ändå.

Mötet idag var, turligt nog, bra. Det bästa var när flera av utbildningsledarna, dekanerna och andra höjdare uttryckte samma ilska gentemot den påbörjade utredningen om lärarutbildningen. Att de i samma andetag totaldissade majoren och lejonkungen kändes ju således också mycket bra.

Om jag bortser från fadäsen med biljetten så har resan i övrigt varit mycket bra. Hann igår med att käka ihop med en gammal Umeåkompis som jag mötte på stan i lördags, vilket var mycket trevligt. Det ska dock bli väldigt skönt att komma hem snart även om jag gärna hoppar över imorgon då den är fullbokad från 10-18, puh. Nu ska jag hålla tummarna för att jag får plats på flyget kl. 18.55 och återigen tackar jag internetguden för möjligheterna till kontakt med omvärlden på tråkiga platser.

I borgarsvängen

Den flashiga konferensanläggningen byttes på fredagen ut till "enkelrum" i Djursholm. Efter en helg med shopping, med bas hos min morbror och häftig diskussion om skol- och utbildningspolitik flyttade jag idag till en gammal Karlstadkompis. Jag var helt övertygad om att han bodde på söder, men ack så fel jag hade... Min tredje sovplats i hufvudstaden är i och för sig på en soffa, men lägenheten där den står ligger några kvarter från Stureplan... Jag ska jobba på min borgarbrackighet, men det kommer gå trögt. Internetuppkopplingen från andra sidan gatan gillar inte riktigt min dator så full service är det ändå inte.

En trådlös värld

Sitter på T-centralen och förundras över teknikens under. Plockade upp datorn ur väskan och lät den leta efter lite internet. Efter en liten stund börjar den gröna ikonen lysa i verktygsfältet som indikerar att den lyckats. Ett snabbt SMS till telia och jag är uppkopplad mot världen på mindre än 1 minut - fantastiskt.

Idag har jag träffat kollegor och doktorander från hela landet. Det är verkligen givande att få diskutera sitt arbete med andra i samma situation och får lite nya perspektiv. Jag lär mig fortfarande massor och det är en kreativ miljö att vistas i.

Efter mötet överraskade jag en kompis vid spottkoppen. Han visste inte att jag också skulle vara med och fika med L. Det var kul att träffas igen och höra om hur det är att jobba i den där så kallade verkligheten. Därefter följde en timme med anonymt strosande i ett strilande regn innan jag landade här på en träbänk utanför SJ:s kundcenter. Snart ankommer tåget från Solstan och jag och mor ska tillbringa helgen med shopping och sånt.

För övrigt har jag inte sett en enda kändis än, attans, och det är härligt att S fortsätter att hälsa på utan förvarning - typiskt att jag inte var hemma.

På vift

Efter lite drygt fyra månader på jobbet på Umeå studentkår börjar jag äntligen bli lite varm i kläderna. Almanackan känns inte alls lika tom och jag börjar få hyfsat grepp om vad jag förväntas göra. Mitt i alltihop blir jag dock indragen i ett forskningsprojekt om IKT - mitt favoritämne, eller...? Tveksamt, men eftersom jag är den jag är så nappar jag givetvis och här är jag nu: i Sigtuna på en flashig konferensanläggning, presenterar ett forskningsprojekt som jag vetat om i en vecka och diskuterar möjliga lösningar/förbättringar inom IKT:n på lärarutbildningen, men framförallt tränar jag på min engelska. Jag kan enkelt konstatera att det är grymt välbehövligt och att "pedagogical" är helt omöjligt att säga snabbt... Snart är det dags för middag och imorn bär det av in till hufvudstaden för möte med olika nationella doktorandföreningar. Sedan blir det shopping för hela slanten innan det blir fler möten på måndag och tisdag. Det är ganska härligt att vara på vift faktiskt.

Ut ur skuggan

En grön lampa mötte mig i hallen när jag kom hem idag.
En grön lampa som berättade för mig att internet var igång igen - äntligen.
Nu kommer jag inte längre att gå och lägga mig i tid.
Nu kommer jag kunna sitta och leta vänner på facebook eller läsa olika bloggar till ögonen faller ihop.
Jag kommer kunna ha koll på livet runt omkring mig - vänner, träning och sånt.
Jag kommer kunna skriva av mig när jag känner att jag behöver andas.

Näe, jag lever inte framför datorn.
Jo, jag kan faktiskt ringa mina vänner.
Men, livet blir så mycket enklare.
Det är ett i-landsproblem, jag vet.

6 dagar 19 timmar 18 minuter

Det vred sig i magen på mig varje gång läderremmen drogs åt kring överarmen och nålen gick igenom huden i armvecket. Känslan av maktlöshet letade sig igenom tv-rutan och perforerade mig. Mattias Bjäreds musik var inte lika tongivande i dagens avsnitt, men jag fångades ändå. Fångades av sårbarheten, kampen, balansgången mellan världar och vänskapen. Coming down cold var nog ännu bättre i sin kontext. Det får nog bli 50 lyssningar till imorn.

"Upp till kamp" - igen

Jag är verkligen helt såld.
Var tvungen att läsa recensionen i DN igen.
Hittade en blogg som kommenterat artiklen.
Ramlade över soundtracket, som är helt fantastiskt.
Lyssnar på det för säkert 10:e gången sen jag kom till jobbet för en timme sen.
Ska lyssna på det om och om igen till öronen blöder.
Lyssna och njut.

Coming Down Cold

Lite kuriosa. Niclas Stenholm som varit med och gjort låten är min gamla fotolärare från gymnasiet.

Måndagar 20.30-22 = helig tid.

Jag svor när Cityakuten tog sommarledigt i våras. Idag är jag glad över att det inte börjat igen för mina måndagar har blivit ockuperade av annat. Igår började Peter Birros serie "Upp till kamp" och jag är helt såld. Serien skildrar fyra ungdomar under slutet av 60- och början av 70- talet. De fyra avsnitten handlar om deras liv som präglas av popmusik, politiska motsättningar och ungdomsrevolt. Det är oerhört vackert filmat, historien håller än så länge ihop och karaktärerna kompletterar varandra oerhört bra. Jag längtar redan till nästa måndag!

I skuggan av mitt lyckorus över denna serie har centern haft rikskongress och valt om Maud Olofsson och gjort sitt bästa för att slå sönder facket samt göra det möjligt att behandla personer som är fackligt anslutna annorlunda än de som inte är det. Vidare presenterades förslaget till vårdnadsbidrag och jämställdhetsbonus idag. Förlsag som på alla sätt undergräver ambitionerna att skapa ett jämställt Sverige. Jag blir bara så jävla trött!

Vilken tur då att "Upp till kamp" har börjat och att Åbo akademiens studentkår roar i den annars trista vardagen.

Veckan i korthet

En ofrivillig bloggpaus inträdde i förra veckan på grund av oväntat internethaveri. Vet därför inte i vilken ände jag ska börja så jag här kommer veckan som gick i korta ordalag.
Tisdag Träningen byttes ut till invigning av Corona. Mat och dryck avnjöts - mycket trevligt. Hann även med att träffa A på kvällen.
Onsdag Tackade ja till lägenheten. Promenad med E på kvällen. Var förbi C och hjälpte till med väggdekoration, vilket blev superfint. Väntar spänt på att se hur allt blev till slut.
Torsdag Fick besked om lägenheten! Krånglade lite med bostaden angående uppsägning av den gamla, men det blir bara en vald halv månad med dubbelhyra. Käkade med volleybollgänget på kvällen.
Fredag Tog tag i ångestprylen FPS, vilket kändes bra. Fixade lite mer med bostaden. Svor över internetlöshet hemma. Kräftskiva på jobbet och utgång på Corona. En bra kväll.
Lördag Forskade i den ofrivilliga internetlösheten som visade sig vara att mitt abonnemang huxflux sagt upp sig självt, suck. Träffade J en sväng - härligt! Efter en ganska seg dag blev det sedan städ och tvätt för hela slanten. Det kändes lite som förr.
Söndag Inledde med förmiddagspromenad i regnet och passerade IKSU för träningsplanering. Lagade lite mat, var på Iksu en sväng, handlade och annat praktiskt - en bra avslutning på helgen med andra ord.

Så var det måndag igen och dags för personalmöte - alltid lika spännande. Det känns i alla fall helt underbart att ha tak över huvudet. Det var oerhört stressande att inte veta och att inte ha kontroll jag hoppas att du förstår det.

Höstrusk i augusti

Blixtarna och åskan avlöser varandra och regnet öser ner utanför fönstret. Drack nyss en kopp te och känslan av höst var påtaglig.
Vandrade de ca 50 m till Magistervägen lite tidigare idag och kikade på lägenhet. Känslan är återigen lite dubbel, men dyker det inte upp någon lägenhet på Berghem under morgondagen så tackar jag ja och håller tummarna för att jag inte slutar 2:a igen.

Mitt i ovissheten och det eviga sökandet är det i alla fall positivt att vännerna börjar komma tillbaka. Mötte en volleybollkompis på Iksu idag, ska luncha med en annan imorn och på kvällen kommer A till stan igen. På torsdag landar J igen och C dyker väl upp i dagarna också.
Det blir kanon och kan kanske läka hålet i huvudet.

Jakten fortsätter

Känslan var dubbel när beskedet dök upp på "Mina sidor" - "Lägenheten tilldelad någon annan". Å ena sidan hade det varit jätteskönt att ha det klart med lägenhet. Å andra sidan var det ju inte där jag hade tänkt att bo.

Mitt naiva jag trodde nog att det inte skulle vara några större problem att hitta en ny bostad eftersom jag har rätt bra kötid. Verkligheten har dock visat sig vara annorlunda och jag får fortsätta mitt sökande.

Den största frågan är ändå var? Alla vill tycka, vilket är roligt. Uppskattar att ni vill att jag ska bo nära. Skapar dock kluvenhet, men jag vet att ni vet att det är mitt beslut.

Magistervägen nästa?!

Efter många om och men, stora våndor och mycket grubblerier tackade jag ja till en lägenhet. Nu gäller det bara att försöka somna och sen kolla mailen imorn bitti för att få upplösningen. Usch, jag gillar inte det här samtidigt som det vore underbart att ha boende fixat.

Skräckfilm II

I slutet av juni presenterades direktiven för utredningen av den nya lärarutbildningen. Idag är det dags att få reda på vem som får ansvaret att genomföra utredningen. Det är väl antagligen för mycket begärt att utredaren ska ha kunskap om den rådande situationen i skolan och om vår nuvarande lärarutbildning. I och för sig ställs ju inte ens de kraven på våra ansvariga ministrar så jag får väl vara lite återhållsam i mina önskningar.

Kl. 13.00 smäller det i alla fall och du kan följa spektaklet här.

Sms-SM?!

Ramlade över en märklig "idrott" under min dagliga nyhetsgenomgång. Har folk inget bättre för sig än att tävla i hur fort man kan skriva ett SMS?!?! Läs här. Det är förresten kanske uttagning för något större mästerskap... Grenen kommer kanske dyka upp på OS-programmet 2012 i London, eller är det mer av en vintersport?!

Ett steg i taget

Förslag till beslut:
att bo själv för att bevara vänskapen och trivas med livet.
att sluta spela volleyboll för att glädjen inte fanns längre.
att börja döma volleyboll för att kärleken till sporten finns kvar.

Beslut:
Enligt förslag.

Konsekvensanalys
Lever i två världar. Tassandet finns kvar, men under korta stunder känns det som förut. Hoppas innerligt att klyftan inte blir en avgrund och vet att jag har ansvar. Ska ta ansvaret, men tankarna snurrar och stressen kring framtiden känns större än väntat - famlar. Pendlar mellan att vara öppen och sluten. Hittar andningshål i den andra världen. Vänta lite. Ha tålamod. Jag kommer att komma ikapp.
Sviker kanske många, men många svek mig. Det är 1-1. Jag tror ändå att jag vinner i avgörande. Tar ett ansvar gentemot sporten och blir domare igen. I gengäld får jag tid för vännerna, välja träningsformer själv och några små kronor extra. Det bästa är dock möjligheten att bibehålla kontakten med sporten som jag pysslat med i mer än halva mitt liv.

Glöm inte människorna bakom

Jag tror att utredarna glömde att lyssna på vissa.
Glömde att väga in vissa perspektiv.
Glömde se människorna bakom sjukskrivningarna.

Två kloka debattartiklar på en och samma dag...
Johanna Nilsson skriver personligt på SvDs Brännpunkt och pyskiatriläkaren Jörgen Herlofsson skriver om socialstyrelsens omänskliga linje i frågan om sjukskrivningar på DN Debatt.

Läs även ett äldre inlägg här.

Så var det dags igen.

Idag presenterade Socialstyrelsen nya riktlinjer för sjukskrivningar, som förväntas träda i kraft 1 oktober. Huvudbudskapet är att det inte längre ska vara möjligt att bli sjukskriven för utmattningsdepression eller andra liknande symptom som är signifikanta för utbrändhet. Personer som lider av långvarig värk ska enligt förslaget inte heller kunna sjukskrivas för detta. Båda anledningarna är tydliga exempel på arbetsskador och symptom som kvinnor i högre grad än män uppvisar. Vidare har sjukskrivningstiderna över lag förkortats drastiskt, läs här. T.ex. förväntas du börja jobba direkt efter en blindtarmsoperation till skillnad från idag då genomsnittstiden är 27 dagar.

Det som är mest hårresande är utredaren Jan Larssons erkännande av brist på vetenskaplig förankring när de skrivit rapporten.

- Vi kan inte säga att vi har någon god vetenskaplig grund för några av de
här riktlinjerna eftersom själva frågeställningen om arbetsförmåga är rätt
ny för den medicinska vetenskapen, säger Jan Larsson, ansvarig på
Socialstyrelsen. (Dn.se)

Att det inte forskats mycket inom området är inte särskilt förvånande då det liksom exempelvis fibromyalgi och IBS är symptom/sjukdomar som kvinnor ofta drabbas av. Att de nya reglerna presenteras trots avsaknaden av vetenskaplig grund är mycket uppseendeväckande.

Givet är att uppföljningen och stödet till de som är idag sjukskrivs ska vara av sådan kvalitet att de ska kunna gå tillbaka ut i arbetslivet på de villkor som i ärendet är rimliga. Att sjukskrivningen och därmed distansen från arbetsplatsen kan vara en del i rehabiliteringen verkar dock undgått utredarna.

Utifrån egna erfarenheter av att ha nära anhöriga och vänner som under perioder varit sjukskrivna för utbrändhet kan jag konstatera att det i samtliga fall varit den enda utgång som varit hållbar. Flera av dem är nu helt eller delvis tillbaka i arbete efter att under perioder haft samtalsterapi, ätit mediciner eller rehabiliterats på annat sätt. Vissa gick dock tillbaka ut i arbete för tidigt och insikten om att trösklarna inte längre är lika höga blev till bittra insikter.
Avslutningsvis kan jag konstatera att regeringen åter igen skapar system för att öka segregeringen i samhället. Genom att slopa möjligheten för sjukskrivningar och därmed förlorad sjukpeng kommer personer som idag redan mår dåligt med alla största sannolikhet må ännu sämre. Är det det som är målet?

Semsterslutet...

Om drygt 8 timmar sitter jag återigen på jobbet och mina 4,5 veckor semester är slut. Ska försöka summera senare, men först ska jag ladda inför återkomsten med sömn. Kan dock konstatera att veckorna varit välbehövliga och att jag varit riktigt duktig på att vara ledig, vilket jag är ganska stolt över. Nu ska jag smyga igång hösten och sikta på att stressa mindre och ta hand om mig mer.
Mot Sherwoodskogen... och vidare!

Urkult II m Spegeldamm

Efter dansurladdningen till Hoven Droven på invigningsnatten trodde jag att mina fötter skulle ömma och energin skulle bli svår att återställa. Det gick dock över förväntan. Fredagen var mulen och det regnade ihärdigt under hela Sofia Karlssons konsert. Mitt i konserten bad hon hela publiken vända sig om och se en vacker regnbåge som ramade in stora scenen. Konserten i sig var helt fantastiskt. En vinflaska senare stod jag åter framför stora scenen och dansade mig varm. Den här gången var det Svenska Akademien som stod för musiken. Det var en bra konsert jag såg på Arvikafestivalen, men det här var än bättre. Återigen ömmade fötterna, men dansen fortsatte till 4-tiden på multikultidiscot på danslogen.

En begynnande huvudvärk på lördagsförmiddagen botades effektivt med ett dopp i Spegeldammen. Favoritplatsen nummer 1 från förra året var lika vacker nu som då, men bjöd inte på någon direkt värme. Hjärnan klarnade dock avsevärt och festandet kunde påbörjas vid återkomsten till prästgården. Lördagkvällen var relativt lugn och jag saknade en riktigt häftig avslutning av festivalen.

Under söndagen fick jag agera körbar och köra oss åskådare till S:s fotbollsmatch. Förlust med 4-2, men med en riktig målvakt hade det kunnat gå vägen. Dagens citat "Det var ju regelrätt, domaren blåste ju inte!" Efter ytterligare en tur till Spegeldammen, värmen i luften innebar att det kändes lite varmare idag, tillbringades eftermiddagen och kvällen i långsamhetens tecken. En skön och lite vemodig avslutning på festivalen. På måndagen körde vi åter norrut och timade min optikertid mycket bra.

Tack S med familj för helgen!

Nu får han ge sig

Så händer det igen... Mitt i nyhetstorkan under sommaren presenterar Lejonkungen följande, enligt honom själv, briljanta idé: "Ja, vi ger studenter som tar ut examen "i tid" lite extra pengar eller avdrag på studielånet." Läs här och här. Först elituniversitet och sedan ska studenter utan exempelvis läs- och skrivsvårigheter premieras ytterligare. Jag tror jag smäller av. Utifrån egna erfarenheter kan jag säga att:
1. arbetslivserfarenheten jag hade innan jag började plugga har varit ovärdelig.
2. jag hade inte klarat av att läsa en termin till och varit nöjd med resultatet om jag inte fått ta studieuppehåll.

Det får aldrig vara fel att vidga sina vyer före, under eller efter universitetsstudier. Förslaget går ju dock hand i hand med förslaget om bonus för invandrare som klarar SFI:n extra snabbt. Återigen speglar kunskapssynen igenom, en förlegad kunskapssyn som fäller elever och studenter istället för att ge möjlighet för alla.

Urkult

Återigen tänds eldarna på festplatsen vid nämforsens strand. Invigningen av årets urkult var vacker, mäktig, stämningsfull och framförallt lagom lång. Konserten med Hoven Droven som tog vid efter invigningens slut hade dock kunnat vara längre. Det var längesedan jag dansade så mycket.

Det var med lite blandade känslor jag återvände till Näsåker för min andra Urkult. Minnena från förra året sitter lite som en tagg, men samtidigt är det glömt och förlåtet. Värmen och gästfriheten som möter när man svänger upp framför prästgården slår emot som en vägg och det är svårt att känna något annat än att man är välkommen. När jag vaknade imorse brusade forsen och över bruset hördes avlägsen jojk - underbart.

Ikväll fortsätter festen och dansen. Jag njuter av varje sekund.

Mina tår värker också

Tårarna droppar över tangentbordet och jag vet inte vad som är vad.
Gömmer mig bakom ljudboken, korsordet och fegheten eller vad jag ska kalla känslan.
Letar efter svaren hos mig själv och sluter mig som en mussla istället för att prata.
Fan, jag är dålig på det här...
...förlåt.

Benin

Tillsammans med räkningar, H&M-katalogen och annan post låg ett brev från SOS-barnbyar och väntade på mig när jag kom hem till lägenheten. Brevet innehöll information om den barnby som jag numera är fadder för. Byn heter Dassa-Zoumé och ligger i Benin vid Guineabukten. Benin blev självständigt 1960 efter att ha varit en fransk koloni i närmare 70 år. Landet är ett av Afrikas fattigaste länder och ekonomin bygger till stor del på jordbruk och regional handel. Den politiska instabilitet som varit sedan självständigheten har givetvis påverkat landets utveckling.

I dagsläget finns tre SOS-barnbyar i Benin varav Dassa-Zoumé är den nyaste och öppnade i april 2006. Barnbyn kan ta emot upp till 120 barn. I byn finns även förskola och skola för barn från närliggande byar samt ett SOS Social Center. Centret kan ge medicinsk vård, familjerådgivning och arbetar mycket med informationsspridning om HIV och liknande. En stor del av arbetet är i förebyggande syfte.

Det känns bra att vara en del av det här och att jag uppfyllt löftet till mig själv.

Ett virrvarr av tankar

Är sedan några dagar tillbaka i Umeå igen. Det känns bra. Även om jag för tre veckor sedan var mycket nöjd med att få ta paus från Umeå är jag precis lika nöjd över att få vara tillbaka nu.
Har tillbringat mycket tid med kollegorna sen jag kom hem. Shoppat, festat, slappat och tränat. Får distans och nya perspektiv både på det som hänt, nuet och framtiden.
Veckorna i uppväxtstaden har gett möjlighet till distans och tankar, men samtidigt har distansen inneburit att tankarna inte varit helt klara. Frågetecknen hopar sig och vill inte räta ut sig eller försvinna. Grubblar och grubblar. Vet varken ut eller in. Den semestertrötta hjärnan ber mig varva ner och fortsätta ta det lugnt, vilket är svårt när jag vill veta och ha koll.

Vi ses till jul 2

Nu är det dags för mig att säga Hejdå till solstan och bege mig norrut igen. Halva semestern har gått och nu ska jag njuta av den andra halvan på hemmaplan. Ikväll blir det härligt återseende av C i Stockholm innan det bär av till Umeå imorn.

Vi ses till jul Karlstad!

Helgen v.29

Var ute igår. Drack vin. Dansade. Träffade kompisar från förr. Pratade. Förvånades. Förundrades. Förtjusades.

Det är fascinerande att möta personer som man inte träffat på länge. Vissa har man av någon outgrundlig anledning stenkoll på trots avsaknaden av kontakt, andra är tomma blad. Vissa faller man in i det gamla snacket med, andra känns mer avlägsna och främmande. Vissa ska helt plötsligt bli föräldrar!

Givetvis står frågan: "Vad gör du nu? Visst bor du i Umeå?" i fokus, men för en gång skull kändes den bra att svara på. "Jag har semester från mitt jobb som handläggare/utredare på Umeå studentkår." "Ja, jag trivs i Umeå..." Lika självklart ställer jag samma fråga tillbaka. Chockeras över att många snart är klara med sina utbildningar. Stressas av att jag inte pluggar. Inser att jag faktiskt också nästan är klar med min utbildning och påminner mig själv om att jag var skitless på att plugga och att jag trivs jättebra med det jag gör. Andas ut och är nöjd över att ha semester.

Tar nattbussen hem och författar ett utkast till blogginlägg i anteckningsfunktionen i mobilen...
"Bellevue = Vacker vy, eller kanske inte. En mycket trevlig kväll med många kända ansikten avslutas med sightseeing runt västra Karlstad. Okej, nattbussen kostade 18 spänn (jmfr Umeå 40 kr!!!), men Bellevue har aldrig varit och kommer aldrig att bli en vacker vy. Den dryga halvtimmen på bussen känns lika evighetslång som vanligt och när jag kliver av bussen njuter jag av att det är ett halvår till nästa gång."

Helgen i övrigt har varit lugn. Fredagen tillbringades i solen på Skutberget och jag premiärbadade i en ca 18-gradig Vänern inför ett halvdussin fotande (inte på mig), välklädda japaner. Lördagen innehöll: systemet, mathandling, eftermiddag med mamma på stan inkl. lunch på Café August och fika på Alsters herrgård och så utgång på kvällen. Idag har jag bara tagit det lugnt. Laddar för de sista dagarna i Karlstad och dagstur till Örebro för besök hos bebis.

Nästa Idalagatan...

"Tjipp och välkommen till Hajk!"

Det slår aldrig fel när jag berättar att jag är från Karlstad; solstan, kaffestan, sommarstan och så hajkstan förstås. Trots att Karlstad har så många sidor är det oftast Hajk som folk förknippar med Karlstad och att alla måste bo granne med eller känna Bengt Alsterlind är ju högst sannolikt.

För mig är relationen till staden jag växte upp i kluven. Jag kan verkligen längta hit och få strosa i stan, ta en löptur på skutberget, sitta hemma på uteplatsen och få känna att jag är hemma. Även om jag verkligen trivs kanonbra i Umeå är vissa delar av stan fortfarande okända och främmande. I Karlstad känner jag till alla stadsdelar, de "farliga" gatorna, de bästa fiken och alla gropar i vägen från villan till stan. Idag tog jag bussen till stan för att träffa min gymnasiekompis Emelie. Det var samma buss som jag åkte dagligen under mina år på gymnasiet med samma röst som med tjocka L och "breda vokaler" informerar om namnet på nästa hållplats. "Nästa Idalagatan". Tryggheten i att vara hemma i Karlstad kan dock snabbt växla till ett enormt behov av att lämna och få vara hemma i lägenheten i Umeå. Efter knappt två veckor i söder börjar norrlandsabstinensen komma krypande och det känns bra att ha bokat biljetterna norrut nu.

Nästa Umeå...

Dagen efter

Vaknade vid 12-tiden på luftmadrassen i vänsterpartiets lokal i centrala Arvika som tjänade som hotell under festivalen. Mådde ganska hyfsat trots fredagens strapatser, men suget efter en pizza var ändå ganska stort. Gick därför på pizzajakt i ett sömnigt Arvika och hittade tillslut det vi sökte. Väl tillbaka i partilokalen med siktet inställt på festivalområdet kom den stora tröttheten och en 20-minuters powernap blev en dryg timme djupsömn på luftmadrassen. Ajdå, på vägen till festivalområdet regnade det dessutom och valet av skor framstod inte som så klokt. Jag borde ju ha lärt mig vid det här laget och jag hade mina Doc Martinskängor med mig, men de är så tunga att dansa i. Turligt nog spelade både Tingsek och Svenska Akademien under tak så conversen höll sig torra och jag fick dansa på lätta fötter. Slagsmålsklubben var lika dryga som alltid, men det är ju dansvänligt och det funkar rätt bra att dansa i poncho. Kvällen avslutades sedan med fyra elektrokonserter, så lika men ändå så olika. Först ut var excentriska Patric Wolff. Sedan följde festivalens bästa helhet i form av Zeigeist. Fem konstnärer från Göteborg framför sagolik elektro framför bildspel, med rekvisita...lyssna här och bli trollbunden. I väntan på besvikelsen VNV Nation stod vi och åt nattmat (för min del en obligatorisk festivallangos) och på håll såg vi det norska bandet Apoptygma Berzerk. För säkert 10:e gången under festivalen slog det mig att helt okänd musik kan betyda så mycket mer än musik där jag kan 2-3 låtar. Nu ska jag bli mer aktiv på Myspace och lära känna dessa nya musikvänner på riktigt.

På vingliga ben

Festivalens mellandag började med vin och lätt lunch i "Stadsparken" i Arvika. Solen sken och förutsättningarna för en kanonkväll var superbra. På vägen till festivalområdet mötte jag en festivalkollega tillika vän från gymnasiet, jätteroligt. När vi skiljdes åt sa vi: "Vi ses på Lyran om en stund!" Att dansbanan som inrymmer scenen Lyran skulle vara fylld till bristningsgränsen visste vi ju inte då. Innan vi upptäckte det inleddes festivaldag 2 med en mycket bra konsert med Vapnet. Det kändes hårt att lämna konserten innan den var slut för att bege sig till Lyran och Detektivbyråns konsert. Jag har aldrig sett Lyran så full av folk! Väl där höll vi på att få stå utanför dansbanan, men med viss beslutsamhet tog vi oss in och fick under en timme njuta av vara i Värmland och känna sig stolt över att vara värmlänning. Återigen bjöd publiken på mäktig allsång, vilket denna gång var lite mer förvånande då Detektivbyråns musik är helt instrumental. Kvällen fortsatte med korta besök på indiekonserter innan vi landade i gräset på ölområdet med en öl i handen. På perfekt avstånd såg vi Melody Club genomföra en helt ok show. Sista konserten för kvällen blev oväntat I AM X, underbar elektronika. Tanken var sedan att dricka en öl på partybackstage för att efter det gå och se The Tough Alliance. En öl blev tre och det var jätteroligt att träffa gamla festivalkollegor och gymnasiekompisar. Vi dansade till tre och på vingliga ben av trötthet och lite berusning gick vi hem i sommarnatten efter en fantastisk festivaldag.

Idag har det regnat, åskat, haglat, blåst, varit molnigt, varit uppehåll, varit soligt - en typiskt svensk sommardag med andra ord. Därför blev det buss till stan för lunch med en kollega från skolan jag jobbat på. På kvällen provade jag på vingliga ben att åka longboard. Brorsan skrattade gott åt och med mig när vi tog en tur runt villaområdet. Trodde ju att snowboardkänslan skulle vara till lite hjälp, men nänä... Jag blev dock lite biten... Måste bara lära mig åka i nerförsbackar.

Vi ses till jul...

Igår (sön) vinkade jag av Lina vid tåget med frasen "Vi ses till jul". Att ens ta ordet jul i sin mun i mitten av juli känns konstigt och att tänka på att man inte ska få träffa ens bästa vän på 6 månader känns som en hel evighet.
Idag hälsade jag och mamma på hennes moster och morbror. När vi skulle åka därifrån, efter ett som alltid smarrigt fika, återkom frasen "Vi ses till jul".
Det blir kanske avskedsfrasen nummer ett i sommar... märkligt.

En härlig torsdag

"Vi har ju inte setts sen jul!" "Näe, jag vet, men det märks inte. Det är som vi sågs nyss." Detta konstaterades över en öl på partybackstage i väntan på Scissor sisters' konstert på torsdagsnatten. Nära 12 timmar hade gått sedan festivalen slog upp sina portar och jag hade hunnit se ungefär sju konserter varav Timbuktu medverkat på tre av dem. Man skulle kunna tro att hans konsert tillsammans med Damn! på Vintergatan var den bästa, men icke. Vid 20-tiden stod jag utanför Ung vänstertältet och klurade på om jag skulle börja röra mig mot Vintergatan och The arks konsert när jag helt plötsligt kunde urskilja en välbekant skånsk röst ur festivalsorlet. De cirka 30 m till Jamobilen avverkades snabbt och vilka står inte på festivalens minsta scen om inte Timbuktu och Damn! Under en intensiv kvart upplever jag torsdagens bästa konsert och när Mapei och Basutbudet återerövrar scenen, för det var deras speltid, dansar jag en stund till i ren eufori och för att sedan dansa ner till Vintergatan. Väl där får jag höra ett tight The ark, se en sprudlande Ola Salo och uppleva festivalens mäktigaste allsång. Konserten avslutas med att Timbuktu tillsammans med Damn! dansar in på scenen...mycket oväntat. Kvällens höjdpunkt var dock runt 22-tiden när Lina kom till Arvika och att det aldrig märks att vi inte har setts på ett halvår.

Känslan av att vänskapsklockan stått stil medan livet rusat vidare är påtaglig, men det innebär samtidigt att uppdateringen är enkel.

361 dagar kvar...

Mina 9 arvikafestivaler glider ihop till en enda stor Arvikafestival, vilket får konsekvensen att åren, konserterna, funktionerna flyter ihop till en härlig röra. Det var tydligen flera år sedan det fanns allmänna datorer för besökarna på området. Oops! Trots mitt pressarmband och därmed tillgång till Mediabackstage med internetuppkoppling lyckades jag inte göra några dagsvisa rapporter eftersom jag inte hade datorn med mig. Vad är det för en "journalist" tänker ni kanske då, men jag var bara där i egenskap av mig själv som ledig, öldrickande, musiksuktande besökare. Att uppleva festivalen från det perspektivet igen var alldeles, alldeles underbart. Nu är det bara 361 dagar kvar till mitt 10-årsjubileum. Frågan är bara hur jag ska kunna få möjligheten att hänga på partybackstage då också... det tåls verkligen att tänka på. Inledningsvis ska jag bara smälta allt och några godbitar dyker upp här i sinom tid. Fram till dess finns festivalen i bilder här.

Bloggpaus modell mindre

Efter tre dagar i solstan utan sol är det dags att dra vidare västerut. Planen från början var att med tåg färdas de 8 milen till Arvika först imorgon, men när bilplats dyker upp så tackar man inte nej till detta. Särskilt inte när man kanske får köra själv. Detta innebär att ryggsäcken har packats om, tältpinnar har införskaffats och jag är nu redo för Arvikafestivalen 07. En konsekvens av festivalandet är en mindre paus i bloggandet, men det kan även dyka upp något inlägg under helgen.

I väntan på skjutsen ska jag ladda med lite Slagsmålsklubben, Svenska akademien, Marit Bergman, The Tough alliance m.m.

Karlstad...

Det stora lugnet har sänkt sig över mig. Kroppen och hjärnan går på härligt och välbehövligt lågvarv. Har nu anlänt till Karlstad, sovit i min gamla säng och därför också vaknat med härligt stel nacke - allt är som vanligt med andra ord. I övrigt har det inte hänt så mycket i barndomshemmet förutom att körbärsträdet inte längre ser ut som ett körsbärsträd och morfars gamla stenhårda bäddsoffa i TV-rummet har ersatts med nåt vitt som ser mer inbjudande ut.

Planen för vistelsen här är att göra så lite som möjligt, men samtidigt inte vara helt overksam. Därför införskaffade jag snabbt fyra nya pocketböcker på centralen igår. Idag var planen att gå och gymma, men så blir det inte för gymmet har stängt 11-16. Åhhh, vilket påhitt! Varför är det inte som på IKSU - öppet!! Detta innebär att IKSUabstinensen började tidigare än förväntat, men jag ska försöka övervinna den.

Fem par skor...eller fler?

Om ett dygn har jag varit i Karlstad i ca 1,5 timme. Det ska bli skönt att komma "hemhem". För ovanlighetens skull har jag faktiskt längtat dit lite grann de senaste veckorna. Alla tankar som farit genom mitt huvud den senaste tiden, omställningen till nya jobbet, tomheten efter att alla hade åkt och säkerligen någonting mer bidrog till att Umeå inte var så spännande och jag ville bara lämna.

Nu, när hela sängen är belamrad med prylar som ska ner i väskor, är jag dock inte alls lika sugen på att fara söderut. Hjärnan går inte lika mycket på högvarv, semester och upptäckten av nya vänner gör att jag mår mycket bättre. Givet är dock att när jag kliver av tåget vid kvart över tio imornkväll, med ofantligt mycket packning för drygt två veckor, kommer jag ändå känna att det är skönt att komma hem. Skönt att få distans och få gå i upptrampade gamla hjulspår. Efter bara ett par dagar hemma blir ju det minisemester i Arvika. Jag, Lina, festivaltältet, en låda vin och massor av bra musik. Kan det bli bättre?

Jag är nog redo att ta paus från Umeå några dagar ändå. Om bara nån annan kunde packa åt mig! Undrar hur många skor som kommer att rymmas...