Så var det över

Så var det över. Sista avsnittet sågs hemma hos kollegorna, vännen i hatt var också med. Precis som i övriga avsnitt vred det sig periodvis i magen av medlidande, av förståelse, av ilska, av frustration, av avsmak och av glädje. Det är otroligt hur man kan bli så berörd av en serie, hur det går att skapa på komplexa karaktärer som aldrig slutar förvåna eller växa och hur man kan få en sån känsla av att vilja vara delaktig. Avslutningen blev lite av ett antiklimax, men var nog ändå det bästa som kunde hända. Det kommer ta tid att smälta det och serien kommer finnas etsad i mitt minne länge.