Nu är jag på plats.
Jag och lådorna trängs.
Ska packa upp lite i taget.
Hitta platser för allt.
Känna efter och inte ha bråttom.
Allt känns kanon.
Det hade dock inte gått utan hjälpen från vännerna! Tack så hemskt mycket! Ni är mina hjältar! Ett särskilt tack till min farbror, att köra 22 mil enkel väg är ju inte sååå långt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar