Dagen efter

Vaknade vid 12-tiden på luftmadrassen i vänsterpartiets lokal i centrala Arvika som tjänade som hotell under festivalen. Mådde ganska hyfsat trots fredagens strapatser, men suget efter en pizza var ändå ganska stort. Gick därför på pizzajakt i ett sömnigt Arvika och hittade tillslut det vi sökte. Väl tillbaka i partilokalen med siktet inställt på festivalområdet kom den stora tröttheten och en 20-minuters powernap blev en dryg timme djupsömn på luftmadrassen. Ajdå, på vägen till festivalområdet regnade det dessutom och valet av skor framstod inte som så klokt. Jag borde ju ha lärt mig vid det här laget och jag hade mina Doc Martinskängor med mig, men de är så tunga att dansa i. Turligt nog spelade både Tingsek och Svenska Akademien under tak så conversen höll sig torra och jag fick dansa på lätta fötter. Slagsmålsklubben var lika dryga som alltid, men det är ju dansvänligt och det funkar rätt bra att dansa i poncho. Kvällen avslutades sedan med fyra elektrokonserter, så lika men ändå så olika. Först ut var excentriska Patric Wolff. Sedan följde festivalens bästa helhet i form av Zeigeist. Fem konstnärer från Göteborg framför sagolik elektro framför bildspel, med rekvisita...lyssna här och bli trollbunden. I väntan på besvikelsen VNV Nation stod vi och åt nattmat (för min del en obligatorisk festivallangos) och på håll såg vi det norska bandet Apoptygma Berzerk. För säkert 10:e gången under festivalen slog det mig att helt okänd musik kan betyda så mycket mer än musik där jag kan 2-3 låtar. Nu ska jag bli mer aktiv på Myspace och lära känna dessa nya musikvänner på riktigt.