Igår (sön) vinkade jag av Lina vid tåget med frasen "Vi ses till jul". Att ens ta ordet jul i sin mun i mitten av juli känns konstigt och att tänka på att man inte ska få träffa ens bästa vän på 6 månader känns som en hel evighet.
Idag hälsade jag och mamma på hennes moster och morbror. När vi skulle åka därifrån, efter ett som alltid smarrigt fika, återkom frasen "Vi ses till jul".
Det blir kanske avskedsfrasen nummer ett i sommar... märkligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag känner igen känslan. Trots att jag har närmre hem så kommer det alltid åter. På en kort visit hem hinner man inte med att träffa någon och vips så har det gått 6 månader. Det är bittert, men finns tyvärr inte så mycket att göra åt.
Apropå din kommentar i min blogg: Hade man vetat hur det sett ut i "Livet" hade det varit lättare att planera ;), för trevligare fikasällskap för man leta efter :)
Inlandssommar är rackarns bra och skön...ibland, när nu vädret stämmer och det har ju råkat göra det några gånger nu :D
Skicka en kommentar