En härlig torsdag

"Vi har ju inte setts sen jul!" "Näe, jag vet, men det märks inte. Det är som vi sågs nyss." Detta konstaterades över en öl på partybackstage i väntan på Scissor sisters' konstert på torsdagsnatten. Nära 12 timmar hade gått sedan festivalen slog upp sina portar och jag hade hunnit se ungefär sju konserter varav Timbuktu medverkat på tre av dem. Man skulle kunna tro att hans konsert tillsammans med Damn! på Vintergatan var den bästa, men icke. Vid 20-tiden stod jag utanför Ung vänstertältet och klurade på om jag skulle börja röra mig mot Vintergatan och The arks konsert när jag helt plötsligt kunde urskilja en välbekant skånsk röst ur festivalsorlet. De cirka 30 m till Jamobilen avverkades snabbt och vilka står inte på festivalens minsta scen om inte Timbuktu och Damn! Under en intensiv kvart upplever jag torsdagens bästa konsert och när Mapei och Basutbudet återerövrar scenen, för det var deras speltid, dansar jag en stund till i ren eufori och för att sedan dansa ner till Vintergatan. Väl där får jag höra ett tight The ark, se en sprudlande Ola Salo och uppleva festivalens mäktigaste allsång. Konserten avslutas med att Timbuktu tillsammans med Damn! dansar in på scenen...mycket oväntat. Kvällens höjdpunkt var dock runt 22-tiden när Lina kom till Arvika och att det aldrig märks att vi inte har setts på ett halvår.

Känslan av att vänskapsklockan stått stil medan livet rusat vidare är påtaglig, men det innebär samtidigt att uppdateringen är enkel.