Stel som en pinne

Jag kan inte röra mig.
Om jag ska se mig om för att undvika att bli överkörd måste jag vrida hela kroppen. Det gör ont att ta på sig en jacka. Om nån säger något skoj kan jag inte skratta. Det känns i hela kroppen bara jag lyfter armarna över huvudet. Hela överkroppens muskler meddelar att de finns.

Träningens baksida - träningsvärken är både välkommen och inte. Det är ett härligt kvitto på att musklerna fått jobba, men samtidigt är det en plåga att gå runt att vara orörlig. Planen var att gå på yoga ikväll. Jag tror jag ska omvärdera det för jag tror inte axlarna pallar med det - typiskt. Men, det kanske blir en tur till gymmet istället. Vem vet...