Så var det dags igen.

Idag presenterade Socialstyrelsen nya riktlinjer för sjukskrivningar, som förväntas träda i kraft 1 oktober. Huvudbudskapet är att det inte längre ska vara möjligt att bli sjukskriven för utmattningsdepression eller andra liknande symptom som är signifikanta för utbrändhet. Personer som lider av långvarig värk ska enligt förslaget inte heller kunna sjukskrivas för detta. Båda anledningarna är tydliga exempel på arbetsskador och symptom som kvinnor i högre grad än män uppvisar. Vidare har sjukskrivningstiderna över lag förkortats drastiskt, läs här. T.ex. förväntas du börja jobba direkt efter en blindtarmsoperation till skillnad från idag då genomsnittstiden är 27 dagar.

Det som är mest hårresande är utredaren Jan Larssons erkännande av brist på vetenskaplig förankring när de skrivit rapporten.

- Vi kan inte säga att vi har någon god vetenskaplig grund för några av de
här riktlinjerna eftersom själva frågeställningen om arbetsförmåga är rätt
ny för den medicinska vetenskapen, säger Jan Larsson, ansvarig på
Socialstyrelsen. (Dn.se)

Att det inte forskats mycket inom området är inte särskilt förvånande då det liksom exempelvis fibromyalgi och IBS är symptom/sjukdomar som kvinnor ofta drabbas av. Att de nya reglerna presenteras trots avsaknaden av vetenskaplig grund är mycket uppseendeväckande.

Givet är att uppföljningen och stödet till de som är idag sjukskrivs ska vara av sådan kvalitet att de ska kunna gå tillbaka ut i arbetslivet på de villkor som i ärendet är rimliga. Att sjukskrivningen och därmed distansen från arbetsplatsen kan vara en del i rehabiliteringen verkar dock undgått utredarna.

Utifrån egna erfarenheter av att ha nära anhöriga och vänner som under perioder varit sjukskrivna för utbrändhet kan jag konstatera att det i samtliga fall varit den enda utgång som varit hållbar. Flera av dem är nu helt eller delvis tillbaka i arbete efter att under perioder haft samtalsterapi, ätit mediciner eller rehabiliterats på annat sätt. Vissa gick dock tillbaka ut i arbete för tidigt och insikten om att trösklarna inte längre är lika höga blev till bittra insikter.
Avslutningsvis kan jag konstatera att regeringen åter igen skapar system för att öka segregeringen i samhället. Genom att slopa möjligheten för sjukskrivningar och därmed förlorad sjukpeng kommer personer som idag redan mår dåligt med alla största sannolikhet må ännu sämre. Är det det som är målet?