Återigen tänds eldarna på festplatsen vid nämforsens strand. Invigningen av årets urkult var vacker, mäktig, stämningsfull och framförallt lagom lång. Konserten med Hoven Droven som tog vid efter invigningens slut hade dock kunnat vara längre. Det var längesedan jag dansade så mycket.
Det var med lite blandade känslor jag återvände till Näsåker för min andra Urkult. Minnena från förra året sitter lite som en tagg, men samtidigt är det glömt och förlåtet. Värmen och gästfriheten som möter när man svänger upp framför prästgården slår emot som en vägg och det är svårt att känna något annat än att man är välkommen. När jag vaknade imorse brusade forsen och över bruset hördes avlägsen jojk - underbart.
Ikväll fortsätter festen och dansen. Jag njuter av varje sekund.
Det var med lite blandade känslor jag återvände till Näsåker för min andra Urkult. Minnena från förra året sitter lite som en tagg, men samtidigt är det glömt och förlåtet. Värmen och gästfriheten som möter när man svänger upp framför prästgården slår emot som en vägg och det är svårt att känna något annat än att man är välkommen. När jag vaknade imorse brusade forsen och över bruset hördes avlägsen jojk - underbart.
Ikväll fortsätter festen och dansen. Jag njuter av varje sekund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar