Om ett dygn har jag varit i Karlstad i ca 1,5 timme. Det ska bli skönt att komma "hemhem". För ovanlighetens skull har jag faktiskt längtat dit lite grann de senaste veckorna. Alla tankar som farit genom mitt huvud den senaste tiden, omställningen till nya jobbet, tomheten efter att alla hade åkt och säkerligen någonting mer bidrog till att Umeå inte var så spännande och jag ville bara lämna.
Nu, när hela sängen är belamrad med prylar som ska ner i väskor, är jag dock inte alls lika sugen på att fara söderut. Hjärnan går inte lika mycket på högvarv, semester och upptäckten av nya vänner gör att jag mår mycket bättre. Givet är dock att när jag kliver av tåget vid kvart över tio imornkväll, med ofantligt mycket packning för drygt två veckor, kommer jag ändå känna att det är skönt att komma hem. Skönt att få distans och få gå i upptrampade gamla hjulspår. Efter bara ett par dagar hemma blir ju det minisemester i Arvika. Jag, Lina, festivaltältet, en låda vin och massor av bra musik. Kan det bli bättre?
Jag är nog redo att ta paus från Umeå några dagar ändå. Om bara nån annan kunde packa åt mig! Undrar hur många skor som kommer att rymmas...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar