Kollektiv på distans..?

Händerna är som russin efter att gång på gång utsättas för rengöringsmedel, svinto, diskmedel och vatten i mängder. Sista rycket görs i gamla lägenheten och i övermorgon ska nycklarna lämnas in för gott. Det är en lite märklig känsla. Det har ändå varit mitt hem under drygt tre år.

Kollektivåren i korthet...
Fem olika konstellationer har bott i kollektivet.
Totalt har det bott åtta personer + 1 katt i kollektivet.
6 av 8 har varit lärarstudenter, 1 jobbar på svt och en var/är dum i huvudet.
Tre julbord har genomförts.
Andra sammankomster blev till traditioner, ex. våfflor och påsklunch.
Dörren har alltid varit öppen.
Soffplats till alla i ett övermöblerat vardagsrum.

Att ha bott i kollektiv är något jag aldrig kommer att glömma och säkerligen något som kommer saknas. Jo, jag har längtat efter att få bo själv, men det är ändå något visst med att det oftast finns någon att prata med både om stort och smått när man kommer hem. Nu börjar något nytt och spännande och jag hoppas att man kan ha kollektiv på distans.
Min dörr är som alltid öppen.