Benin

Tillsammans med räkningar, H&M-katalogen och annan post låg ett brev från SOS-barnbyar och väntade på mig när jag kom hem till lägenheten. Brevet innehöll information om den barnby som jag numera är fadder för. Byn heter Dassa-Zoumé och ligger i Benin vid Guineabukten. Benin blev självständigt 1960 efter att ha varit en fransk koloni i närmare 70 år. Landet är ett av Afrikas fattigaste länder och ekonomin bygger till stor del på jordbruk och regional handel. Den politiska instabilitet som varit sedan självständigheten har givetvis påverkat landets utveckling.

I dagsläget finns tre SOS-barnbyar i Benin varav Dassa-Zoumé är den nyaste och öppnade i april 2006. Barnbyn kan ta emot upp till 120 barn. I byn finns även förskola och skola för barn från närliggande byar samt ett SOS Social Center. Centret kan ge medicinsk vård, familjerådgivning och arbetar mycket med informationsspridning om HIV och liknande. En stor del av arbetet är i förebyggande syfte.

Det känns bra att vara en del av det här och att jag uppfyllt löftet till mig själv.

Ett virrvarr av tankar

Är sedan några dagar tillbaka i Umeå igen. Det känns bra. Även om jag för tre veckor sedan var mycket nöjd med att få ta paus från Umeå är jag precis lika nöjd över att få vara tillbaka nu.
Har tillbringat mycket tid med kollegorna sen jag kom hem. Shoppat, festat, slappat och tränat. Får distans och nya perspektiv både på det som hänt, nuet och framtiden.
Veckorna i uppväxtstaden har gett möjlighet till distans och tankar, men samtidigt har distansen inneburit att tankarna inte varit helt klara. Frågetecknen hopar sig och vill inte räta ut sig eller försvinna. Grubblar och grubblar. Vet varken ut eller in. Den semestertrötta hjärnan ber mig varva ner och fortsätta ta det lugnt, vilket är svårt när jag vill veta och ha koll.

Vi ses till jul 2

Nu är det dags för mig att säga Hejdå till solstan och bege mig norrut igen. Halva semestern har gått och nu ska jag njuta av den andra halvan på hemmaplan. Ikväll blir det härligt återseende av C i Stockholm innan det bär av till Umeå imorn.

Vi ses till jul Karlstad!

Helgen v.29

Var ute igår. Drack vin. Dansade. Träffade kompisar från förr. Pratade. Förvånades. Förundrades. Förtjusades.

Det är fascinerande att möta personer som man inte träffat på länge. Vissa har man av någon outgrundlig anledning stenkoll på trots avsaknaden av kontakt, andra är tomma blad. Vissa faller man in i det gamla snacket med, andra känns mer avlägsna och främmande. Vissa ska helt plötsligt bli föräldrar!

Givetvis står frågan: "Vad gör du nu? Visst bor du i Umeå?" i fokus, men för en gång skull kändes den bra att svara på. "Jag har semester från mitt jobb som handläggare/utredare på Umeå studentkår." "Ja, jag trivs i Umeå..." Lika självklart ställer jag samma fråga tillbaka. Chockeras över att många snart är klara med sina utbildningar. Stressas av att jag inte pluggar. Inser att jag faktiskt också nästan är klar med min utbildning och påminner mig själv om att jag var skitless på att plugga och att jag trivs jättebra med det jag gör. Andas ut och är nöjd över att ha semester.

Tar nattbussen hem och författar ett utkast till blogginlägg i anteckningsfunktionen i mobilen...
"Bellevue = Vacker vy, eller kanske inte. En mycket trevlig kväll med många kända ansikten avslutas med sightseeing runt västra Karlstad. Okej, nattbussen kostade 18 spänn (jmfr Umeå 40 kr!!!), men Bellevue har aldrig varit och kommer aldrig att bli en vacker vy. Den dryga halvtimmen på bussen känns lika evighetslång som vanligt och när jag kliver av bussen njuter jag av att det är ett halvår till nästa gång."

Helgen i övrigt har varit lugn. Fredagen tillbringades i solen på Skutberget och jag premiärbadade i en ca 18-gradig Vänern inför ett halvdussin fotande (inte på mig), välklädda japaner. Lördagen innehöll: systemet, mathandling, eftermiddag med mamma på stan inkl. lunch på Café August och fika på Alsters herrgård och så utgång på kvällen. Idag har jag bara tagit det lugnt. Laddar för de sista dagarna i Karlstad och dagstur till Örebro för besök hos bebis.

Nästa Idalagatan...

"Tjipp och välkommen till Hajk!"

Det slår aldrig fel när jag berättar att jag är från Karlstad; solstan, kaffestan, sommarstan och så hajkstan förstås. Trots att Karlstad har så många sidor är det oftast Hajk som folk förknippar med Karlstad och att alla måste bo granne med eller känna Bengt Alsterlind är ju högst sannolikt.

För mig är relationen till staden jag växte upp i kluven. Jag kan verkligen längta hit och få strosa i stan, ta en löptur på skutberget, sitta hemma på uteplatsen och få känna att jag är hemma. Även om jag verkligen trivs kanonbra i Umeå är vissa delar av stan fortfarande okända och främmande. I Karlstad känner jag till alla stadsdelar, de "farliga" gatorna, de bästa fiken och alla gropar i vägen från villan till stan. Idag tog jag bussen till stan för att träffa min gymnasiekompis Emelie. Det var samma buss som jag åkte dagligen under mina år på gymnasiet med samma röst som med tjocka L och "breda vokaler" informerar om namnet på nästa hållplats. "Nästa Idalagatan". Tryggheten i att vara hemma i Karlstad kan dock snabbt växla till ett enormt behov av att lämna och få vara hemma i lägenheten i Umeå. Efter knappt två veckor i söder börjar norrlandsabstinensen komma krypande och det känns bra att ha bokat biljetterna norrut nu.

Nästa Umeå...

Dagen efter

Vaknade vid 12-tiden på luftmadrassen i vänsterpartiets lokal i centrala Arvika som tjänade som hotell under festivalen. Mådde ganska hyfsat trots fredagens strapatser, men suget efter en pizza var ändå ganska stort. Gick därför på pizzajakt i ett sömnigt Arvika och hittade tillslut det vi sökte. Väl tillbaka i partilokalen med siktet inställt på festivalområdet kom den stora tröttheten och en 20-minuters powernap blev en dryg timme djupsömn på luftmadrassen. Ajdå, på vägen till festivalområdet regnade det dessutom och valet av skor framstod inte som så klokt. Jag borde ju ha lärt mig vid det här laget och jag hade mina Doc Martinskängor med mig, men de är så tunga att dansa i. Turligt nog spelade både Tingsek och Svenska Akademien under tak så conversen höll sig torra och jag fick dansa på lätta fötter. Slagsmålsklubben var lika dryga som alltid, men det är ju dansvänligt och det funkar rätt bra att dansa i poncho. Kvällen avslutades sedan med fyra elektrokonserter, så lika men ändå så olika. Först ut var excentriska Patric Wolff. Sedan följde festivalens bästa helhet i form av Zeigeist. Fem konstnärer från Göteborg framför sagolik elektro framför bildspel, med rekvisita...lyssna här och bli trollbunden. I väntan på besvikelsen VNV Nation stod vi och åt nattmat (för min del en obligatorisk festivallangos) och på håll såg vi det norska bandet Apoptygma Berzerk. För säkert 10:e gången under festivalen slog det mig att helt okänd musik kan betyda så mycket mer än musik där jag kan 2-3 låtar. Nu ska jag bli mer aktiv på Myspace och lära känna dessa nya musikvänner på riktigt.

På vingliga ben

Festivalens mellandag började med vin och lätt lunch i "Stadsparken" i Arvika. Solen sken och förutsättningarna för en kanonkväll var superbra. På vägen till festivalområdet mötte jag en festivalkollega tillika vän från gymnasiet, jätteroligt. När vi skiljdes åt sa vi: "Vi ses på Lyran om en stund!" Att dansbanan som inrymmer scenen Lyran skulle vara fylld till bristningsgränsen visste vi ju inte då. Innan vi upptäckte det inleddes festivaldag 2 med en mycket bra konsert med Vapnet. Det kändes hårt att lämna konserten innan den var slut för att bege sig till Lyran och Detektivbyråns konsert. Jag har aldrig sett Lyran så full av folk! Väl där höll vi på att få stå utanför dansbanan, men med viss beslutsamhet tog vi oss in och fick under en timme njuta av vara i Värmland och känna sig stolt över att vara värmlänning. Återigen bjöd publiken på mäktig allsång, vilket denna gång var lite mer förvånande då Detektivbyråns musik är helt instrumental. Kvällen fortsatte med korta besök på indiekonserter innan vi landade i gräset på ölområdet med en öl i handen. På perfekt avstånd såg vi Melody Club genomföra en helt ok show. Sista konserten för kvällen blev oväntat I AM X, underbar elektronika. Tanken var sedan att dricka en öl på partybackstage för att efter det gå och se The Tough Alliance. En öl blev tre och det var jätteroligt att träffa gamla festivalkollegor och gymnasiekompisar. Vi dansade till tre och på vingliga ben av trötthet och lite berusning gick vi hem i sommarnatten efter en fantastisk festivaldag.

Idag har det regnat, åskat, haglat, blåst, varit molnigt, varit uppehåll, varit soligt - en typiskt svensk sommardag med andra ord. Därför blev det buss till stan för lunch med en kollega från skolan jag jobbat på. På kvällen provade jag på vingliga ben att åka longboard. Brorsan skrattade gott åt och med mig när vi tog en tur runt villaområdet. Trodde ju att snowboardkänslan skulle vara till lite hjälp, men nänä... Jag blev dock lite biten... Måste bara lära mig åka i nerförsbackar.

Vi ses till jul...

Igår (sön) vinkade jag av Lina vid tåget med frasen "Vi ses till jul". Att ens ta ordet jul i sin mun i mitten av juli känns konstigt och att tänka på att man inte ska få träffa ens bästa vän på 6 månader känns som en hel evighet.
Idag hälsade jag och mamma på hennes moster och morbror. När vi skulle åka därifrån, efter ett som alltid smarrigt fika, återkom frasen "Vi ses till jul".
Det blir kanske avskedsfrasen nummer ett i sommar... märkligt.

En härlig torsdag

"Vi har ju inte setts sen jul!" "Näe, jag vet, men det märks inte. Det är som vi sågs nyss." Detta konstaterades över en öl på partybackstage i väntan på Scissor sisters' konstert på torsdagsnatten. Nära 12 timmar hade gått sedan festivalen slog upp sina portar och jag hade hunnit se ungefär sju konserter varav Timbuktu medverkat på tre av dem. Man skulle kunna tro att hans konsert tillsammans med Damn! på Vintergatan var den bästa, men icke. Vid 20-tiden stod jag utanför Ung vänstertältet och klurade på om jag skulle börja röra mig mot Vintergatan och The arks konsert när jag helt plötsligt kunde urskilja en välbekant skånsk röst ur festivalsorlet. De cirka 30 m till Jamobilen avverkades snabbt och vilka står inte på festivalens minsta scen om inte Timbuktu och Damn! Under en intensiv kvart upplever jag torsdagens bästa konsert och när Mapei och Basutbudet återerövrar scenen, för det var deras speltid, dansar jag en stund till i ren eufori och för att sedan dansa ner till Vintergatan. Väl där får jag höra ett tight The ark, se en sprudlande Ola Salo och uppleva festivalens mäktigaste allsång. Konserten avslutas med att Timbuktu tillsammans med Damn! dansar in på scenen...mycket oväntat. Kvällens höjdpunkt var dock runt 22-tiden när Lina kom till Arvika och att det aldrig märks att vi inte har setts på ett halvår.

Känslan av att vänskapsklockan stått stil medan livet rusat vidare är påtaglig, men det innebär samtidigt att uppdateringen är enkel.

361 dagar kvar...

Mina 9 arvikafestivaler glider ihop till en enda stor Arvikafestival, vilket får konsekvensen att åren, konserterna, funktionerna flyter ihop till en härlig röra. Det var tydligen flera år sedan det fanns allmänna datorer för besökarna på området. Oops! Trots mitt pressarmband och därmed tillgång till Mediabackstage med internetuppkoppling lyckades jag inte göra några dagsvisa rapporter eftersom jag inte hade datorn med mig. Vad är det för en "journalist" tänker ni kanske då, men jag var bara där i egenskap av mig själv som ledig, öldrickande, musiksuktande besökare. Att uppleva festivalen från det perspektivet igen var alldeles, alldeles underbart. Nu är det bara 361 dagar kvar till mitt 10-årsjubileum. Frågan är bara hur jag ska kunna få möjligheten att hänga på partybackstage då också... det tåls verkligen att tänka på. Inledningsvis ska jag bara smälta allt och några godbitar dyker upp här i sinom tid. Fram till dess finns festivalen i bilder här.

Bloggpaus modell mindre

Efter tre dagar i solstan utan sol är det dags att dra vidare västerut. Planen från början var att med tåg färdas de 8 milen till Arvika först imorgon, men när bilplats dyker upp så tackar man inte nej till detta. Särskilt inte när man kanske får köra själv. Detta innebär att ryggsäcken har packats om, tältpinnar har införskaffats och jag är nu redo för Arvikafestivalen 07. En konsekvens av festivalandet är en mindre paus i bloggandet, men det kan även dyka upp något inlägg under helgen.

I väntan på skjutsen ska jag ladda med lite Slagsmålsklubben, Svenska akademien, Marit Bergman, The Tough alliance m.m.

Karlstad...

Det stora lugnet har sänkt sig över mig. Kroppen och hjärnan går på härligt och välbehövligt lågvarv. Har nu anlänt till Karlstad, sovit i min gamla säng och därför också vaknat med härligt stel nacke - allt är som vanligt med andra ord. I övrigt har det inte hänt så mycket i barndomshemmet förutom att körbärsträdet inte längre ser ut som ett körsbärsträd och morfars gamla stenhårda bäddsoffa i TV-rummet har ersatts med nåt vitt som ser mer inbjudande ut.

Planen för vistelsen här är att göra så lite som möjligt, men samtidigt inte vara helt overksam. Därför införskaffade jag snabbt fyra nya pocketböcker på centralen igår. Idag var planen att gå och gymma, men så blir det inte för gymmet har stängt 11-16. Åhhh, vilket påhitt! Varför är det inte som på IKSU - öppet!! Detta innebär att IKSUabstinensen började tidigare än förväntat, men jag ska försöka övervinna den.

Fem par skor...eller fler?

Om ett dygn har jag varit i Karlstad i ca 1,5 timme. Det ska bli skönt att komma "hemhem". För ovanlighetens skull har jag faktiskt längtat dit lite grann de senaste veckorna. Alla tankar som farit genom mitt huvud den senaste tiden, omställningen till nya jobbet, tomheten efter att alla hade åkt och säkerligen någonting mer bidrog till att Umeå inte var så spännande och jag ville bara lämna.

Nu, när hela sängen är belamrad med prylar som ska ner i väskor, är jag dock inte alls lika sugen på att fara söderut. Hjärnan går inte lika mycket på högvarv, semester och upptäckten av nya vänner gör att jag mår mycket bättre. Givet är dock att när jag kliver av tåget vid kvart över tio imornkväll, med ofantligt mycket packning för drygt två veckor, kommer jag ändå känna att det är skönt att komma hem. Skönt att få distans och få gå i upptrampade gamla hjulspår. Efter bara ett par dagar hemma blir ju det minisemester i Arvika. Jag, Lina, festivaltältet, en låda vin och massor av bra musik. Kan det bli bättre?

Jag är nog redo att ta paus från Umeå några dagar ändå. Om bara nån annan kunde packa åt mig! Undrar hur många skor som kommer att rymmas...

Sommar-ABC

Äntligen, äntligen, äntligen semester! Nu väntar drygt 4,5 veckas ledighet. Jag ska bara njuta och det är inte helt osannolikt att följande inträffar, upplevs eller liknande...

Arvikafestivalen Beachvolleyboll Cykelfri = bilburen Dega Emelie! Fika på "Parken" Glada ankan Hemmahemma IKSUabstinens Just another summer Kraftsamling Lina! Mitt i city... Nöjes!?! Oplanerad Pocketboksläsning QBIKmatch? Rabarber i alla former Spegeldammen Träning Urkult Vänern Xyolofoner med Detektivbyrån Ypperliga chanser till vila Zoo... näe, blir nog inte det Återhämtning Äntligen ledigt Öl på uteservering

Tema 3...

Igår hämtade jag ut biljetten till Urkult. Efter tre bokningar av biljett lyckade jag komma ihåg både kod och pengar.
Idag fick jag brev ett från SOS barnbyar med autogiromedgivande och lite annan info. Om tre veckor kommer informationen om fadderbyn jag kommer stödja.
Idag presenterades spelschemat för Arvikafestivalen. Det kommer bli musikfest i dagarna tre!
Imorn ska jag hämta ut mitt pass - tredje försöket.

Mänskliga rättigheter

Nu är det bara tre dagar kvar, woho! Ska jobba hemifrån mesta delen av tiden de sista dagarna - att sitta själv på ett öde kontor är inte så spännande. Ska byta ut den hårda kontorsstolen mot en filt i gräset imorn när jag ska attackera nya HSV-rapporter. De är alla lika trevlig läsning...

Har varit hos kollegorna ikväll och käkat middag och snackat massor igen, mycket trevligt. Jag fick uppdraget att kompletteringshandla lite. På vägen till ÅC lyssnade jag på P3s nyheter och fick höra två spännande inslag...
1. Kdu verkar inte alls vara ense om sitt exakta ställningstagande i abortfrågan. Försökte förgäves hitta dokumentet de hänvisade till i inslaget utan framgång för att kunna hjälpa dem att bringa klarhet i frågan, men icke. De får väl fortsätta diskutera en fråga som i sig är odiskutabel - en kvinna har rätt att bestämma över sin egen kropp och därmed också rätt att fatta beslut kring huruvida hon vill eller inte vill genomföra en graviditet.
2. Det är ny klädkodex som gäller i Nordkorea. Kvinnor ska hädanefter bära kjol på offentlig plats och män får bara välja mellan 5 frisyrer. Frisyren ska putsas till minst var 15:e dag. Det hade ju varit bättre om Kim Jung Il beslutade om att landet ska följa de mänskliga rättigheterna, avveckla deras kärnvapentillverkning eller liknande. Fast det är kanske att begära för mycket?

En bra helg...

Nu börjar det bli verklighet. En vecka är en överskådlig tid. Helgen som gick var mycket bra. I fredags fixade jag sommarhåret, eller det är fortfarande mörkt, men kortare - mycket bra. Drev sedan runt på stan några timmar. Kom hem och slöade innan jag stupade i säng 23.30. En vecka med 5 timmar sömn/natt i snitt sätter sina spår. Snoozade länge på lördagen innan jag halv 11 tvingade upp mig för att hinna käka något innan beachspelandet kl.12. Utomhuspremiären gick förvånansvärt bra, men vinden och solen ställer till det ibland. En lugn eftermiddag övergick i en trevlig ost- och vinkväll med mycket snack och skratt hos kollegorna. Kvällen övergick till natt, som övergick till morgon innan jag cyklade hem. Inledde söndagen med frukost och söndags DN i solen. Bytte sedan ut tidningen mot en bok, bordet mot en filt och njöt i solen en timme. Helgen avslutades hos kollegorna med två filmer och lite ommöblering.

Det är härligt med nya perspektiv.

Tre korta tråkiga/märkliga händelser under helgen...
1. Peter Jidhe går tillbaka till TV4... Min idrottsfavorit sviker - trist!
2. Okej, man borde väl vant sig vid det här laget, ang. alliansens många märkliga förslag alltså. I helgen föreslog Fp att man ska kunna t.ex. "anställa" studenter, pensionärer el. servicebolag som tar hand om barnen när de är sjuka. Vill man som förälder inte ta hand om sina barn eller!?!
3. I och med halvårsskiftet trädde en hel rad med nya lagar och förordningar i kraft. Bland dem finns skattelättnader för hushållstjänster, nya befogenheter i skolan, nya regler om tillträde till högskolan m.m.