Bloggsvacka...

Jag är inne i en bloggsvacka. Varför är lite oklart för det händer ju hela tiden saker som jag kan reflektera kring, men motivationen finns inte riktigt. En orsak är ju som jag tidigare konstaterat att det inte är helt enkelt att reflektera över saker som sker på jobbet och det händer onekligen en del där... Det är en spretig grupp jag jobbar i om dagarna och vi sliter för att få allt att fungera. Många gånger känns det som att det inte händer nåt, men under vår pedagogiska handledning idag blev jag påmind om att även små steg räknas. Framstegen finns faktiskt där trots att de ibland gömmer sig väl bakom en del bakslag. Under den kommande veckan ska jag tänka på en målbild där frånvaron av något inte ska vara i fokus.

Båtar och bakning

Pump passet i fredags har satt sina spår. Benen har överraskande nog inte varit värst utan armarna har tagit värsta smällen. Både biceps och triceps värker trots att det är flera dagar sen. Det gör liksom ont att räta ut armarna... Pga lite olika omständigheter blir det dessutom ingen träning förrän tidigast onsdag - för träning är ju den bästa medicinen mot onda muskler.

I lördags som S hit från Växjö och efter lite strosande på stan blev det en lugn kväll hemma. Igår var vi kulturella värre och delar av kulturjuntan slöt upp och vi gick på Vasamuseet och en utställning om Titanic. När vi kom till Vasamuseet blev vi förvarnade om att det kunde vara lång kö in på Titanicutställningen, men när vi kom dit var det bara att knata in. Sist jag var på Vasamuseet var jag i 10-årsåldern och jag minns framförallt den tunga dykardräkten och den 300 år gamla dykarklockan från det besöket. I övrigt kunde vi konstatera att det ju är helt obegripligt att nån kunde rita ett så kasst fartyg som Vasa eftersom proportionerna inte alls stämmer. Sedan är det mer tragiskt att ett så välbyggt fartyg som Titanic inte fick göra fler resor.

Idag har det varit en helt okej dag på jobbet. Väl hemma har jag fixat lite inför morgondagen då det blir paj och tårta här på kvällen för att fira att jag blivit vuxen på riktigt. För att befästa det ordentligt chockade jag mig själv med att hitta på att baka småkakor som komplement till tårtan... Det var nära att det blev två sorter, men pga att jag ju bara har en ugn så fick det räcka med en sort. Imorn ska det fixas tårta.

Höstlov

Det är höstlov. Ungefär hälften av barnen är välbehövligt lediga. Jag jobbar med glädje. Barnen målar sina papier maché-djur och vi åker på utflykt.

När man går utomhus får man vada i löv. Det är en känsla som jag glömt bort, men som kommer tillbaka. Det var svårt att vada i björklöv; de ger liksom inte samma känsla som lönn- och kastanjelöv.

Imorn ska jag träna för första gången på ett halvår så på lördag kommer jag inte kunna gå. Det är värt det.

Nu ska jag dock sova. Höstlovet har stört mina rutiner lite, men har framförallt varit ett lagomt stort andningshål. Jag kommer nog orka resten av hösten nu även om det blir mörkare på eftermiddagarna.

Middag?

Det är lite av ett kaos här hemma nu. Det har gått i ett sen nån vecka tillbaka och jag insåg igår att jag inte ätit mat/middag hemma på typ en vecka...
Måndag - matlåda på jobbet innan Fredrik Lindström
Tisdag - konferensmiddag i Västerås
Onsdag - kvällsmöte med mackor
Torsdag - hafsig middag hemma innan det blev te och snack hos S
Fredag - käkade ute med A som jag inte träffat på länge
Lördag - dömde volleyboll och käkade lunch ute och åt kräftor som jag nu misstänker att jag är allergisk mot så det blev inte så mycket till middag sen
Söndag - käkade ute efter mer dömning
Idag - gröt och mackor till middag innan shoppingrunda i Vällingby
Imorn - middag hos S

På onsdag ska jag försöka laga nåt ordentligt...

Svenskar är också männsikor

120 (9), 12,5, 83 (14), 40 och 60 (ca 45).

Det är kvadratmeterytorna som jag bott på sen jag var 2 år. Siffran inom parentes anger vilken yta jag bott/bor på i förhållande till hela boendet. Att vi svenskar vet hur stora våra boenden är och har varit är vi ganska ensamma om - i alla fall enligt Fredrik Lindström. Ikväll har jag varit på hans show som inte riktigt kan jämföras med Rhapsody in Rock eftersom Fredrik varken har pianomönstrat foder på fracken eller kommer insvepandes på olika flyglar. I hans show ingår istället att rätta till glasögonen, dra lite i kavajen samt väga lite på fötterna - lite mer akademiskt alltså. Det var två riktigt roliga och träffande timmar på cirkus där jag fått lära mig att rucola är det samma som, det inte riktigt lika hippa, "senapskål", att svenskar ligger långt fram i mätningar vad gäller modernisering OCH individualisering, vilket inte alltid är till det positiva, och att vi måste ta tillbaka vårt lukt- och smaksinne för Arla och andra företag ska inte få ta det ifrån oss med sina datummärkningar. Vi kan ju faktiskt skilja på en omogen , mogen och en övermogen/dålig banan både genom att lukta och smaka och detta borde även gälla andra produkter, t.ex. mjölk och fil.

Imorn bär det av till Västerås för två dagar konferens/nätverksträff rörande problembaserad skolutveckling. Det ska bli mycket intressant och faktiskt lite skönt att få lite break från barnen på jobbet även om det känns som jag lämnar kollegorna lite i sticket, men bara lite...

Tygtygtyg

Mitt förråd av tyger har expanderat, eller kanske snarare exploderat, under helgen. Det började redan i torsdags när jag fick hämta paket med tyger som jag sambeställt med E. Det turkosa ap- och lejontyget är fantastiskt och även det gul/orange. Ugglorna lyckades med konststycket att dyka upp i rätt tid för de var en del av en beställning från Jofotex för jättelängesen. Nu dök de som sagt bara upp och det är ett härligt tyg det med.
Mamma har varit i storstan i helgen och i lördags var vi på syfestivalen på Kistamässan. Det var en härlig inspirationsmässa med garner, material till quiltning, tyger, pärlor, scrapbookingprylar och mycket mycket mer. 98% av besökarna var kvinnor och de flesta är nog mer eller mindre nördiga... Av någon underlig anledning köpte jag en del tyg. Det blev både mönstrat, enfärgat och velour, samt en bitring. Nej, det är en hållare för undertrådsspolar. Det blev framförallt lite extra velour eftersom Nea Nobelle hade ett mycket bra mässpris. Nu ska jag klippa till det som ska skickas upp till E och sedan blir det till att tänka till vad det ska bli av allt. Några idéer har redan börjat formas, men sen ska de genomföras också.

Vid liv...

Nej, varken jag eller bloggen har dött. Det är bara lite mycket som händer och energin går åt till annat än att skriva. Jag tror dock på skrivandet som ett sätt att bearbeta saker som hänt, men det blir lite svårt i och med att jag ju jobbar med det jag gör. Det är dock fortfarande så att man inte vet vad som kommer att hända när man sätter foten på jobbet och att vara på helspänn tar på krafterna. När jag gick hem idag berättade en kollega att jag såg lite trött ut, vilket nog stämde rätt bra. Igår blev det en lång dag på jobbet för vi hade ett extra möte med barn och föräldrar om hur man är en bra kompis. Jag kände mig nöjd med mötet och det var en härlig uppslutning, men man blir lätt nedstämd när det som fick sägas till hämtande föräldrar idag var att det inte varit nån jättebra dag. Imorn har jag min sköna dag när jag inte går in i barngrupp förrän efter lunch. Vi ska även ha pedagogisk handledning igen, vilket känns som en nödvändighet för att försöka få rätsida på vardagen. Som jag sa till barnen (och föräldrarna) igår, typ: "Ni är nämligen stjärnor allihop, men ni glimrar till alldeles för fort och lite för sällan. Vi vill ju att ni ska lysa starkt hela tiden och det vet jag att ni kan."

Med hänvisning till ovan så kan man tro att det mesta är botten, men så är det inte. Förra veckan var jag kulturell med delar av kulturjuntan, käkade middag hos E, inledde och avslutade ett syprojekt, firade kanelbullens dag med S, samt lyckades - återigen - med konststycket att spontanshoppa järnet... Snart dimper det ner massor av tyger i brevlådan och tygförrådet lär utökas ytterligare efter att jag besökt symässan i Kista på lördag...

Avslutningsvis kan jag konstatera att det känns bra att det finns vissa saker som bara ändras lite i denna annars föränderliga tillvaro som jag lever i. Igår släppte Kent helt plötsligt en ny singel - Töntarna - och det bådar verkligen gott. Kent kommer alltid att ha en särskild plats i mitt musikhjärta. Det senare gäller även Broder Daniel som verkligen avslutade sin karriär i fredags i och med att Svt visade dokumentären Broder Daniel forever. En epok gick i graven - igen.