I fredags lämnade jag min ungdom bakom mig, eller i alla fall delar av den. Broder Daniels avskedskonsert på Way out west var inte deras bästa, men väl ett vackert avslut på en lång och krokig karriär. När bilderna på svartmålade, stjärnprydda och gråtande tonåringar visades på storbildsskärmarna kändes det som att jag är helt klar med den delen av mitt liv. Ett knappt dygn senare upplevde jag en nostalgitripp modell större när jag träffade J.R i vimlet och vi såg Håkan ihop precis som för 8 år sedan på Emmaboda. Hederos/Hellberg spelade senare på natten och ett besök där hade varit toppen, men kvällen avslutades på Storan istället och jag fattade ett beslut. Jag har lessnat på mig själv och bästa vännen berättar sanningar som är bra att få höra, så nu jäklar!
Som helhet var det fantastisk helg och regnskuren under Broder Daniels konsert var bara stämningshöjande. Way out west kan nog bli ett återkommande inslag i mitt nya vuxna liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar