Vid liv...

Nej, varken jag eller bloggen har dött. Det är bara lite mycket som händer och energin går åt till annat än att skriva. Jag tror dock på skrivandet som ett sätt att bearbeta saker som hänt, men det blir lite svårt i och med att jag ju jobbar med det jag gör. Det är dock fortfarande så att man inte vet vad som kommer att hända när man sätter foten på jobbet och att vara på helspänn tar på krafterna. När jag gick hem idag berättade en kollega att jag såg lite trött ut, vilket nog stämde rätt bra. Igår blev det en lång dag på jobbet för vi hade ett extra möte med barn och föräldrar om hur man är en bra kompis. Jag kände mig nöjd med mötet och det var en härlig uppslutning, men man blir lätt nedstämd när det som fick sägas till hämtande föräldrar idag var att det inte varit nån jättebra dag. Imorn har jag min sköna dag när jag inte går in i barngrupp förrän efter lunch. Vi ska även ha pedagogisk handledning igen, vilket känns som en nödvändighet för att försöka få rätsida på vardagen. Som jag sa till barnen (och föräldrarna) igår, typ: "Ni är nämligen stjärnor allihop, men ni glimrar till alldeles för fort och lite för sällan. Vi vill ju att ni ska lysa starkt hela tiden och det vet jag att ni kan."

Med hänvisning till ovan så kan man tro att det mesta är botten, men så är det inte. Förra veckan var jag kulturell med delar av kulturjuntan, käkade middag hos E, inledde och avslutade ett syprojekt, firade kanelbullens dag med S, samt lyckades - återigen - med konststycket att spontanshoppa järnet... Snart dimper det ner massor av tyger i brevlådan och tygförrådet lär utökas ytterligare efter att jag besökt symässan i Kista på lördag...

Avslutningsvis kan jag konstatera att det känns bra att det finns vissa saker som bara ändras lite i denna annars föränderliga tillvaro som jag lever i. Igår släppte Kent helt plötsligt en ny singel - Töntarna - och det bådar verkligen gott. Kent kommer alltid att ha en särskild plats i mitt musikhjärta. Det senare gäller även Broder Daniel som verkligen avslutade sin karriär i fredags i och med att Svt visade dokumentären Broder Daniel forever. En epok gick i graven - igen.