Höstrusk i augusti

Blixtarna och åskan avlöser varandra och regnet öser ner utanför fönstret. Drack nyss en kopp te och känslan av höst var påtaglig.
Vandrade de ca 50 m till Magistervägen lite tidigare idag och kikade på lägenhet. Känslan är återigen lite dubbel, men dyker det inte upp någon lägenhet på Berghem under morgondagen så tackar jag ja och håller tummarna för att jag inte slutar 2:a igen.

Mitt i ovissheten och det eviga sökandet är det i alla fall positivt att vännerna börjar komma tillbaka. Mötte en volleybollkompis på Iksu idag, ska luncha med en annan imorn och på kvällen kommer A till stan igen. På torsdag landar J igen och C dyker väl upp i dagarna också.
Det blir kanon och kan kanske läka hålet i huvudet.

Jakten fortsätter

Känslan var dubbel när beskedet dök upp på "Mina sidor" - "Lägenheten tilldelad någon annan". Å ena sidan hade det varit jätteskönt att ha det klart med lägenhet. Å andra sidan var det ju inte där jag hade tänkt att bo.

Mitt naiva jag trodde nog att det inte skulle vara några större problem att hitta en ny bostad eftersom jag har rätt bra kötid. Verkligheten har dock visat sig vara annorlunda och jag får fortsätta mitt sökande.

Den största frågan är ändå var? Alla vill tycka, vilket är roligt. Uppskattar att ni vill att jag ska bo nära. Skapar dock kluvenhet, men jag vet att ni vet att det är mitt beslut.

Magistervägen nästa?!

Efter många om och men, stora våndor och mycket grubblerier tackade jag ja till en lägenhet. Nu gäller det bara att försöka somna och sen kolla mailen imorn bitti för att få upplösningen. Usch, jag gillar inte det här samtidigt som det vore underbart att ha boende fixat.

Skräckfilm II

I slutet av juni presenterades direktiven för utredningen av den nya lärarutbildningen. Idag är det dags att få reda på vem som får ansvaret att genomföra utredningen. Det är väl antagligen för mycket begärt att utredaren ska ha kunskap om den rådande situationen i skolan och om vår nuvarande lärarutbildning. I och för sig ställs ju inte ens de kraven på våra ansvariga ministrar så jag får väl vara lite återhållsam i mina önskningar.

Kl. 13.00 smäller det i alla fall och du kan följa spektaklet här.

Sms-SM?!

Ramlade över en märklig "idrott" under min dagliga nyhetsgenomgång. Har folk inget bättre för sig än att tävla i hur fort man kan skriva ett SMS?!?! Läs här. Det är förresten kanske uttagning för något större mästerskap... Grenen kommer kanske dyka upp på OS-programmet 2012 i London, eller är det mer av en vintersport?!

Ett steg i taget

Förslag till beslut:
att bo själv för att bevara vänskapen och trivas med livet.
att sluta spela volleyboll för att glädjen inte fanns längre.
att börja döma volleyboll för att kärleken till sporten finns kvar.

Beslut:
Enligt förslag.

Konsekvensanalys
Lever i två världar. Tassandet finns kvar, men under korta stunder känns det som förut. Hoppas innerligt att klyftan inte blir en avgrund och vet att jag har ansvar. Ska ta ansvaret, men tankarna snurrar och stressen kring framtiden känns större än väntat - famlar. Pendlar mellan att vara öppen och sluten. Hittar andningshål i den andra världen. Vänta lite. Ha tålamod. Jag kommer att komma ikapp.
Sviker kanske många, men många svek mig. Det är 1-1. Jag tror ändå att jag vinner i avgörande. Tar ett ansvar gentemot sporten och blir domare igen. I gengäld får jag tid för vännerna, välja träningsformer själv och några små kronor extra. Det bästa är dock möjligheten att bibehålla kontakten med sporten som jag pysslat med i mer än halva mitt liv.

Glöm inte människorna bakom

Jag tror att utredarna glömde att lyssna på vissa.
Glömde att väga in vissa perspektiv.
Glömde se människorna bakom sjukskrivningarna.

Två kloka debattartiklar på en och samma dag...
Johanna Nilsson skriver personligt på SvDs Brännpunkt och pyskiatriläkaren Jörgen Herlofsson skriver om socialstyrelsens omänskliga linje i frågan om sjukskrivningar på DN Debatt.

Läs även ett äldre inlägg här.

Så var det dags igen.

Idag presenterade Socialstyrelsen nya riktlinjer för sjukskrivningar, som förväntas träda i kraft 1 oktober. Huvudbudskapet är att det inte längre ska vara möjligt att bli sjukskriven för utmattningsdepression eller andra liknande symptom som är signifikanta för utbrändhet. Personer som lider av långvarig värk ska enligt förslaget inte heller kunna sjukskrivas för detta. Båda anledningarna är tydliga exempel på arbetsskador och symptom som kvinnor i högre grad än män uppvisar. Vidare har sjukskrivningstiderna över lag förkortats drastiskt, läs här. T.ex. förväntas du börja jobba direkt efter en blindtarmsoperation till skillnad från idag då genomsnittstiden är 27 dagar.

Det som är mest hårresande är utredaren Jan Larssons erkännande av brist på vetenskaplig förankring när de skrivit rapporten.

- Vi kan inte säga att vi har någon god vetenskaplig grund för några av de
här riktlinjerna eftersom själva frågeställningen om arbetsförmåga är rätt
ny för den medicinska vetenskapen, säger Jan Larsson, ansvarig på
Socialstyrelsen. (Dn.se)

Att det inte forskats mycket inom området är inte särskilt förvånande då det liksom exempelvis fibromyalgi och IBS är symptom/sjukdomar som kvinnor ofta drabbas av. Att de nya reglerna presenteras trots avsaknaden av vetenskaplig grund är mycket uppseendeväckande.

Givet är att uppföljningen och stödet till de som är idag sjukskrivs ska vara av sådan kvalitet att de ska kunna gå tillbaka ut i arbetslivet på de villkor som i ärendet är rimliga. Att sjukskrivningen och därmed distansen från arbetsplatsen kan vara en del i rehabiliteringen verkar dock undgått utredarna.

Utifrån egna erfarenheter av att ha nära anhöriga och vänner som under perioder varit sjukskrivna för utbrändhet kan jag konstatera att det i samtliga fall varit den enda utgång som varit hållbar. Flera av dem är nu helt eller delvis tillbaka i arbete efter att under perioder haft samtalsterapi, ätit mediciner eller rehabiliterats på annat sätt. Vissa gick dock tillbaka ut i arbete för tidigt och insikten om att trösklarna inte längre är lika höga blev till bittra insikter.
Avslutningsvis kan jag konstatera att regeringen åter igen skapar system för att öka segregeringen i samhället. Genom att slopa möjligheten för sjukskrivningar och därmed förlorad sjukpeng kommer personer som idag redan mår dåligt med alla största sannolikhet må ännu sämre. Är det det som är målet?

Semsterslutet...

Om drygt 8 timmar sitter jag återigen på jobbet och mina 4,5 veckor semester är slut. Ska försöka summera senare, men först ska jag ladda inför återkomsten med sömn. Kan dock konstatera att veckorna varit välbehövliga och att jag varit riktigt duktig på att vara ledig, vilket jag är ganska stolt över. Nu ska jag smyga igång hösten och sikta på att stressa mindre och ta hand om mig mer.
Mot Sherwoodskogen... och vidare!

Urkult II m Spegeldamm

Efter dansurladdningen till Hoven Droven på invigningsnatten trodde jag att mina fötter skulle ömma och energin skulle bli svår att återställa. Det gick dock över förväntan. Fredagen var mulen och det regnade ihärdigt under hela Sofia Karlssons konsert. Mitt i konserten bad hon hela publiken vända sig om och se en vacker regnbåge som ramade in stora scenen. Konserten i sig var helt fantastiskt. En vinflaska senare stod jag åter framför stora scenen och dansade mig varm. Den här gången var det Svenska Akademien som stod för musiken. Det var en bra konsert jag såg på Arvikafestivalen, men det här var än bättre. Återigen ömmade fötterna, men dansen fortsatte till 4-tiden på multikultidiscot på danslogen.

En begynnande huvudvärk på lördagsförmiddagen botades effektivt med ett dopp i Spegeldammen. Favoritplatsen nummer 1 från förra året var lika vacker nu som då, men bjöd inte på någon direkt värme. Hjärnan klarnade dock avsevärt och festandet kunde påbörjas vid återkomsten till prästgården. Lördagkvällen var relativt lugn och jag saknade en riktigt häftig avslutning av festivalen.

Under söndagen fick jag agera körbar och köra oss åskådare till S:s fotbollsmatch. Förlust med 4-2, men med en riktig målvakt hade det kunnat gå vägen. Dagens citat "Det var ju regelrätt, domaren blåste ju inte!" Efter ytterligare en tur till Spegeldammen, värmen i luften innebar att det kändes lite varmare idag, tillbringades eftermiddagen och kvällen i långsamhetens tecken. En skön och lite vemodig avslutning på festivalen. På måndagen körde vi åter norrut och timade min optikertid mycket bra.

Tack S med familj för helgen!

Nu får han ge sig

Så händer det igen... Mitt i nyhetstorkan under sommaren presenterar Lejonkungen följande, enligt honom själv, briljanta idé: "Ja, vi ger studenter som tar ut examen "i tid" lite extra pengar eller avdrag på studielånet." Läs här och här. Först elituniversitet och sedan ska studenter utan exempelvis läs- och skrivsvårigheter premieras ytterligare. Jag tror jag smäller av. Utifrån egna erfarenheter kan jag säga att:
1. arbetslivserfarenheten jag hade innan jag började plugga har varit ovärdelig.
2. jag hade inte klarat av att läsa en termin till och varit nöjd med resultatet om jag inte fått ta studieuppehåll.

Det får aldrig vara fel att vidga sina vyer före, under eller efter universitetsstudier. Förslaget går ju dock hand i hand med förslaget om bonus för invandrare som klarar SFI:n extra snabbt. Återigen speglar kunskapssynen igenom, en förlegad kunskapssyn som fäller elever och studenter istället för att ge möjlighet för alla.

Urkult

Återigen tänds eldarna på festplatsen vid nämforsens strand. Invigningen av årets urkult var vacker, mäktig, stämningsfull och framförallt lagom lång. Konserten med Hoven Droven som tog vid efter invigningens slut hade dock kunnat vara längre. Det var längesedan jag dansade så mycket.

Det var med lite blandade känslor jag återvände till Näsåker för min andra Urkult. Minnena från förra året sitter lite som en tagg, men samtidigt är det glömt och förlåtet. Värmen och gästfriheten som möter när man svänger upp framför prästgården slår emot som en vägg och det är svårt att känna något annat än att man är välkommen. När jag vaknade imorse brusade forsen och över bruset hördes avlägsen jojk - underbart.

Ikväll fortsätter festen och dansen. Jag njuter av varje sekund.

Mina tår värker också

Tårarna droppar över tangentbordet och jag vet inte vad som är vad.
Gömmer mig bakom ljudboken, korsordet och fegheten eller vad jag ska kalla känslan.
Letar efter svaren hos mig själv och sluter mig som en mussla istället för att prata.
Fan, jag är dålig på det här...
...förlåt.