Kanonbok och tråkbok, samt jobb och "dom"

Tänk om mer kurslitteratur bestod av skönlitterära böcker eller självbiografier... Det skulle jag gilla. Idag läste jag en kursbok (självbiografi) på ett par timmar och det var inte det minsta ansträngande och den var riktigt bra. Den andra boken (fackboken) går det sämre med - hälften kvar, suck! Att den är rätt dålig bör knappt tilläggas...

Imorn händer två spännande saker:
- Jag ska jobba på förskolan där E jobbar.
- Jag ska träffa examinatorn och få höra om jag kan lägga uppsatsen bakom mig.

Under eftermiddagen ska jag läsa ut tråkboken och försöka orka skriva nån struntuppgift som ska lämnas in i veckan. Jag ogillar struntuppgifter skarpt - "Varsegod, här får du 2-3 sidor blaj, trevlig läsning!".

Kursstart på onsdag och inte torsdag - suck!

Har varit hemma några timmar nu och jag är fortfarande hemskt nöjd över min semester, men nu har jag upptäckt allt jag måste ta tag i och därmed uppdaterat Livet. Kursen jag ska börja i veckan började visst på onsdag och inte på torsdag som jag var helt övertygad om. Föreläsningarna på mattekursen får helt enkelt vänta till nästa vecka för nu ska det läsas och skrivas till Autism/Asperger-kursen. Tur att jag kan gå och hämta en bok på Ub imorn och att jag har den andra hemma.

I samband med att jag hämtar boken ska jag återlämna alla exjobbsböcker - sååå skönt! Har inte fått besked om uppsatsen än, men jag hoppas jag får det snart så jag kan lägga det bakom mig. Träffade en lärare från universitetet på flygplatsen och hon frågade lite medlidande om det var dispositionen jag fått kommentarer på. Jepp, svarade jag och fick sedan veta att det brukade tydligen vara så... pust. Kändes dock lite bra att veta att man inte är ensam om den upplevelsen, men ändå frustrerande så klart.

Tillbaka i Umeå

Är tillbaka i Umeå efter min välförtjänta ledighet. Stockholmsvisiten var kanon och jag ser faktiskt fram emot att flytta ner i höst. Under veckan som gått har jag gjort flera upptäckter:
- Mängden utryckningsfordon är klart färre än i New Cross, London.
- Ljudnivån är mycket behagligare.
- Det är inte såå farligt att åka tvärs över stan i morgontrafik.
- Det är stooor skillnad på 1 och 7 miljoner.
- Jag gillar Stockholm mer än jag tidigare anat.
- Man kan äta annat än trekantsmackor till lunch utan att bli ruinerad.
- Pengarna rinner lätt iväg när man tillåter sig själv att spendera.
- Jag har urdålig biokoll, men vi valde en fantastisk film ändå.

Sist men inte minst har jag blivit påmind om hur många fantastiska vänner jag har i storstan. Det blir givetvis trist att lämna vännerna här, men det känns verkligen rätt att flytta söderut.

På väg hem

Sitter på Stansted och väntar på mitt flyg till Skavsta. Det har varit några fantastiska dagar i London. Bästa vännen har varit en bra värd och vi har hunnit mycket utan stressa ihjäl oss för det har ju varit semester. Nu väntar nästan en vecka i nästa huvudstad. Jag undrar om jag kommer uppleva som Stockholm som mindre stort nu. Det är ju onekligen viss skillnad på 1 och 7 miljoner människor. En sak som lär vara annorlunda är ljudnivån. Jag ska göra en spaning på mängden utryckningsfordon i Stockholm för jag har aldrig sett så många blåljus på så kort tid. Ambulanser och polisbilar som med tjutande sirener sicksackar sig fram mellan bilarna. Rapport kommer.

Nu blir det matjakt och jag hoppas jag slipper äta chips och trekantsmacka... Britter har ju så konstiga matvanor...

Framme

Allting löste sig fint igår - till slut... Nu sitter jag på Goldsmith, universitetet där bästa vännen pluggar och ska göra de sista ändringarna i uppsatsen. Hoppas innerligt att det ska räcka. Sen får vi se vad storstan har att bjuda på. Det blir i alla fall tur med röd dubbeldäckare dels för att jag aldrig åkt det, dels för att det är en bra sightseeingtur förbi allt sån man borde se när man är här. Men, innan det blir det uppsatsuppsatsuppsats!

Väntan...

Norwegian bjuder på lunch... Planet till stockholm är 3 timmar försenat. Som kompensation fick jag 80 kr i restaurangen, yesyesyes. Glädjen över den billiga flygbiljetten har ersatts med viss nervositet för min vidare resa, suck! Nu har planet i alla fall lämnat arlanda, vilket är ett steg i rätt riktning, och om en dryg timme ska jag vara på väg.

På väg mot mål

Orden har inte tagit slut. De har bara sinat lite. Kraften har gått till att få bukt med uppsatsen. Berget som till synes tornade upp sig framför mig i torsdags har smulats ner till en liten sten. Imorn ska jag göra det sista i väntan på flyget till London. Äntligen blir besöket hos bästa vännen av och jag är väl värd det.

Jag gjorde för övrigt en bra opponering, men det kunde examinatorn inte tala om...