Sportlov

Det är sportlov, vilket innebär att det är lugna gatan på fritids. 15 barn blev 10 och i slutet av veckan ska de bara vara 7... Igår hade vi skridskodisco på skridskobanan på skolgården. Idag har vi åkt skrana i solskenet och haft mysfika på fritids. Även om jag unnar barnen att få vara hemma från skola och fritids ibland så är det ändå nåt särskilt med att vara på fritids på lovet. Det är ett lugn som sänker sig samtidigt som man försöker hitta på lite andra saker att göra än i vanliga fall. Imorn ska vi till Gammlia och pyssla på museet och titta på renar - hoppas de inte skenar iväg igen...

En helg i Övik

Helgen i korthet...
18-årsfester är inte riktigt min grej.
Tur att vi inte gick in på det där utestället med 18-årsgräns även på fredagen.
Omstart på lördagen vid 13-tiden.
En rätt bra match, med öl i periodpauserna, som slutade med härlig 4-2-seger.
Förfest hos värdparet med dans, dans, dans.
Utgång på det där horribla stället med 18-årsgräns.
Seg söndag, med hemfärd och pluggflykt.

Det var sammanfattningsvis en riktigt rolig helg i alla fall. Det var kul att festa med killarna igen. Gästfriheten var fantastisk - tack!

Comeback

Idag fick jag höra att en av mina kollegor på fritids tyckte jag verkade passa mer som fritidspedagog än lärare sett till förhållningssätt till barnen. Det var en intressant iakttagelse och jag tar det som en komplimang. Jag fick det bekräftat under förmiddagen när jag var och hälsade på i klassrummet hos den ena klassen. Läraren och jag har väldigt olika syn på mycket. Tur att jag inte gör min VFU där för jag hade kreverat efter ytterligare nån timme bara. Mitt val av breddning mot fritids känns jättebra!

Imorn bär det av till metropolen Örnsköldsvik för en helhelg där. Först blir det härlig 18-årsfest, ojoj, och på lördag blir det hockey och utgång. Det ska bli spännande med utgång i Övik och jag ska göra en klädspaning. Det ska även bil jättekul att träffa S, som jag inte träffat på drygt en månad.

Nu blir det rehab och sen ska jag sova för att vara riktigt utvilad inför min comeback på skridskor på barnens gympalektion

Gipsfri, men med spagettiarm

Okej, armen ser död ut och blixten förstör allt som vanligt. Man kan dock se att min arm är försvunnen... Mellan de två röda pilarna på den övre bilden var benet helt av, men eftersom jag ramlade och tog emot mig så snyggt (?) så har det läkt fint och sjuksköterskan på ortopeden var mycket imponerad över hur rörlig jag var. Jag instämmer dock inte riktigt i den bedömningen för handleden känns riktigt stel. Det kändes således ordentligt när jag gjorde mina rehabövningar, vilket innebär att jag ska böja handleden i olika riktningar och liknande. Detta ska göras 1-5 gånger dagligen i några veckor, woho! Inget styrketränande på IKSU än på ett tag alltså.

Det känns oavsett mycket bra att vara av med gipset och verkligen ha två händer att tillgå, även om jag nog kommer känna mig som 1,5-armad ett tag till framöver. Om ca 1 år ska jag vara helt återställd - förhoppningsvis.

32 timmar kvar...

Idag skickade jag iväg dokumenten så nu kan jag verkligen sätta punkt för den delen av mitt liv. Det känns kanonbra. I övrigt har jag promenerat en del idag och varit på trevligt söndagsfika hos A på kvällen. Innan fikat la jag lite pärlplattor. Jag vet inte riktigt vad jag ska ha de till, men det är roligt i alla fall. Tänkte tanken att jag skulle sy barnbyxor, men jag vet inte vilken storlek som önskas nu så jag måste se till att träffa E och V så jag kan sätta igång och även bli uppdaterad på de nya tricksen.

Nu är det bara ca 32 timmar kvar med gipset. Sen blir jag hyfsat tvåarmad igen - hoppas jag.

Schlager, dansband och eurotechno från 95

Gårdagskvällen tillbringades i ett korridorskök på Nydalahöjd. Ännu en av mina lärarvänner har fått jobb på annan och ort och det var spontan hejdåfest med 3 skivor med musik från förr. Dansbandsskivan hade återfunnits i flyttstöket, eurotechnoskivan gillas skarpt av Samme och så även schlagerskivan. Dessa tre skivor inbjöd till musiktävling med den enkla regeln: kom på låtens namn så fort som möjligt - mycket avancerat. Mitt lag var helt sjukt bra på dansbandslåtarna, vilket jag oavkortat skyller på Karlstadsgenerna och Sven-Ingvars sommarkonserter på sandgrundsudden. Nästa deltävling med Eurotechnomusik var inte vår grej, eller jag kände igen varenda låt, men kunde inte säga låtnamn och artist efter 5 sekunders lyssning som de andra lyckades med. Sista och avgörande deltävlingen hade gammal schlager från förr som tema och det blev en säker seger för oss, men jag var inte såå vass i denna genre. Helt vansinnigt roligt var det i alla fall, men det känns lite tungt att veta att jag är så bra på dansbandslåtar...

Innan musiktävlandet drog igång såg vi på melodifestivalen. Jag bryr mig inte ett dugg om musiken, utan den enda behållningen är Kritian Luuk och pausunderhållaren Björn Gustafsson. Igår framförde Björn denna fantastiska sång utom tävlan - fantastiskt roligt.

Hundskall

Någonstans i närheten av min lägenhet är det en stackars hund som bara skäller och skäller, sjukt tröttsamt. Hoppas någon kommer hem till den snart... Isländska Múm får hjälpa till att stänga ljuden ute.

Ska avsluta ett arbete för gott nu. Fan va skönt det ska bli att lägga det bakom mig.

Hejdå Jojje! Jag hör av mig om jag är i storstan och hänger så får vi ta en fika eller så. Lycka till på nya jobbet!