Enarmad

I söndags besökte jag akuten för första gången i mitt drygt 24-åriga liv. En vurpa när vi spelade hockey resulterade i en bruten handled. Detta innebär 4 veckor med gipsskena, krångel med tröjor med för tight mudd/ärm, allmänt trixande för att det är ovant att bara ha en hand... Turligt nog är det vänstern som är obrukbar och jag har inte särskilt ont - än... det har ju bara gått 2 dagar...

Om helvetesveckan som var så kan jag bara konstatera att jag med nöd och näppe överlevde och nu har jag återigen tagit nya tag. Jag lär känna 30 nya 7-åringar, ett par kollegor och en helt ny miljö... Det känns i alla fall jättebra att vara tillbaka i skolan och jag känner mig inte helt lost. Allt hade dock varit lättare utan en gipsad arm...

Tunga lyft

Paragraftecknen hoppar framför mina ögon.
Försöker förstå vad som står bakom dem i lagtexten.
Avtalsrätten hängde jag med på rätt bra.
Dagens föreläsning var ganska simpel.
Blir bara så förbannad på upplägget och att behöva känna stress i onödan.
Ska hålla väggen på armlängds avstånd eller mer till på tisdag.
Det kommer gå bra för jag är bra på att knuffas.
Jag vill det här, därför kommer det gå bra.
Känn ingen oro - det är under kontroll.

Jag är mest rädd att ryggen ska ta stryk när lagbok och dator ska släpas fram och tillbaka till campus.
Det var härligt att du ringde idag - vi hörs i helgen mellan dina penseldrag och mitt rapportskrivande!

På ruta ett igen

Känslan av att ha blivit ett nytt "studentjag" var kortvarig. Idag är jag tillbaka där jag var för 1,5 år sedan. Worddokumentet lyser vitt och markören blinkar hånfullt mot mig. Jag vet inte vad jag ska skylla på för jag är motiverad att plugga och till och med skriva, men det tar emot. Det kan ju ha något att göra med att det är ytterligare en "skriv 2-3 sidor om ingenting-uppgift" som ska göras.

Var och besökte fritidshemmet på andra sidan älven idag. Det var trevligt. Kommer nog att trivas där. På vägen hem spontanköpte jag en klocka och så kirrade jag busskort; bra fixat av mig. Nu ska jag bara skriva något vettigt om formellt och informellt lärande innan laddningen för morgondagens kursstart börjar.

Tillbaka efter 1,5 år

Det närmaste undervisning jag kommit det senaste 1,5 året är kurser och konferenser, både som deltagare och arrangör. Idag har jag återgått till att bli student, vilket kändes jättekonstigt, men samtidigt fantastiskt. Det mesta känns som vanligt; jag pratar hejdlöst, säger ifrån och tycker saker, men en sak är lite annorlunda... Ikväll har jag läst klart litteraturen som ska vara läst till på fredag och uppgiften som hör till ska skrivas imorn. Det är inte likt mig.

Innan jag börjar skriva ska jag dock åka och hälsa på på skolan och fritidshemmet där jag ska tillbringa de kommande 8 veckorna. Jag hoppas att jag minns hur barn ser ut... Jag har fått förklarat för mig, sist jag frågade en kompis, att de ser ut som oss vuxna fast mindre. Det känns tryggt att veta.

Samtidigt som jag satt och pluggade lyssnade jag på Umeå studentradio. Jag lyckades givetvis missa halva Dåliga gatan, på grund av att jag var vuxen nog att konstatera att kl. var 18 och "då är det ju aktuellt" - suck. Den halva jag hörde var bra som tur var. Sen fick radion stå på i bakgrunden. Programmen som följde var av blandad kvalitet med hyfsad musik, men mindre bra mellansnackinsatser.

Grattis J!

Idag är fötterna ömma efter gårdagens dans. Efter trevlig middag på invito för att fira Js examen ryckte det i dansnerven och stegen styrdes mot Dåliga gatan på Norrlandsoperan i snöslasket. Var där i ungefär 1,5 timme och större delen av tiden spenderades på dansgolvet - fantastiskt.

Imorn börjar en av kurserna jag ska läsa i vår och på onsdag börjar den andra - en hektiskt vecka alltså. Därför borde jag plugga lite idag; lite för att ha mindre att göra i veckan, men mest för att se om jag minns hur man gör. Jag minns i alla fall hur man fördriver tid utan problem...

Klubben för inbördes beundran

Delar av Sveriges så kallade artistelit har återigen samlats på ett och samma ställe. De känner sig ganska viktiga och kan inte skratta åt ordvitsar och andra dåliga skämt för då kan de ju verka löjliga. Alla måste vara så tuffa som bara de kan vara, utom Säkert! såklart hon är ärlig och rak - som vanligt.
Jag pratar om P3-guld.
Halva TV-sändningen har gått.
Halva jag tycker det är alldeles fantastiskt; musiken är fantastisk, rätt artister har hittills belönats och liveinslagen är super.
Min andra halva tycker det är avskyvärt; det är taffligt producerat, ljudet är kasst och ibland måste jag stänga av ljudet för att prisutdelare och programledare är så pinsamt dåliga.

Jag håller tummarna för att Säkert! plockar hem Guldmicken.

Betyg, Birro o Buss

Apropå inläggen igår om betygsforskning. Här hörs en betygsforskares röst i P1 morgon. Att Majoren inte kan förstå att han är helt fel ute är obegripligt.

Reaktionerna på Marcus Birros artikel i aftonbladet i förrgår var många. Hans egen reflektion över detta är välskriven, läs här.

I övrigt kan jag konstatera att magen och jag inte särskilt goda vänner just nu. Anledningen: inre stress, nervositet, spänd förväntan, längtan bort, grubblerier och säkerligen mycket mer. Fick idag min VFU-placering. Jag hade uttryckligen bett om att få vara nära, men hamnade på andra sidan älven, suck. Det kommer nog bli bra när jag väl börjar. Ny musik och jag kan bli vänner på bussen dit och hem.