Kollektiv på distans..?

Händerna är som russin efter att gång på gång utsättas för rengöringsmedel, svinto, diskmedel och vatten i mängder. Sista rycket görs i gamla lägenheten och i övermorgon ska nycklarna lämnas in för gott. Det är en lite märklig känsla. Det har ändå varit mitt hem under drygt tre år.

Kollektivåren i korthet...
Fem olika konstellationer har bott i kollektivet.
Totalt har det bott åtta personer + 1 katt i kollektivet.
6 av 8 har varit lärarstudenter, 1 jobbar på svt och en var/är dum i huvudet.
Tre julbord har genomförts.
Andra sammankomster blev till traditioner, ex. våfflor och påsklunch.
Dörren har alltid varit öppen.
Soffplats till alla i ett övermöblerat vardagsrum.

Att ha bott i kollektiv är något jag aldrig kommer att glömma och säkerligen något som kommer saknas. Jo, jag har längtat efter att få bo själv, men det är ändå något visst med att det oftast finns någon att prata med både om stort och smått när man kommer hem. Nu börjar något nytt och spännande och jag hoppas att man kan ha kollektiv på distans.
Min dörr är som alltid öppen.

Det börjar likna nåt

Antalet kartonger minskar hela tiden och det börjar se beboeligt ut. Det finns dock fortfarande några problem att lösa vad gäller förvaring... Jag har väldigt mycket (läs. för mycket) saker helt enkelt. För att underlätta det hela har det idag köpts mat och småplock. Jag och mor har tuffat omkring i en liten hyrbil, vilken mot slutet av dagen var minst sagt välfylld. I och för sig var det där med mat ingen dum idé, för det var väldigt tomt i skåpen innan.
Imorn ska det röjas i gamla lägenheten och prepareras för tapetsering, woho!

Jag och lådorna

Nu är jag på plats.
Jag och lådorna trängs.
Ska packa upp lite i taget.
Hitta platser för allt.
Känna efter och inte ha bråttom.
Allt känns kanon.

Det hade dock inte gått utan hjälpen från vännerna! Tack så hemskt mycket! Ni är mina hjältar! Ett särskilt tack till min farbror, att köra 22 mil enkel väg är ju inte sååå långt...

En kort nulägesrapport...

Jag är tillbaka i Umeå.
Jag bor fortfarande i en kappsäck.
Det ska flyttas möbler, lådor och allt annat imorn, därav kappsäcksboendet.
Jag är dunderförkyld, suck! Sjuukt dåligt timing!
Jag är inte längre samordnare för FPS.
Dagarna i Göteborg var mycket givande även om vissa kåraktiva är skrämmande inkompetenta.
Det är läskigt när man glömt bort personer som man gått i skolan med i sisådär 9 år.
Nostalgi är härligt.
Det känns fortfarande lite märkligt, hoppas det känns bättre sen.
Jag äger fruktansvärt mycket onödiga prylar, suck - igen.

Nu ska jag sova och ladda för morgondagen. Tur att det bara är en trappa ner och sen 4 trappor upp med hiss.

Äntligen!

På resande fot

Är i Umeå och vänder. Den här veckan kännetecknas av resor och åter resor. Har sedan i måndags varit i Härnösand och Sundsvall, vilket har varit helt ok. Vistelsen i Härnösand var kortvarig, men det var härligt att träffa farmor och hennes yrväder till hund. I Sundsvall var det konferens för hela slanten. Det var en bra konferens, men ändå ganska dålig. Syftet med den kändes lite oklart, men lite strategiska samtal fördes. Satt t.ex. bredvid huvudsekreteraren i Sigbritt Frankes utredning om lärarutbildningen vid middagen och fick en bra chans att få inblick i det arbetet. Vidare är det alltid bra att ha lite koll på fackförbunden och de övriga lärosätena. Givet är dock att jag inte klarar av att lyssna på folk från LR i mer än 2 minuter. Deras och regeringens kunskapssyn är så ofantligt uråldrig. Ett av de mest intressanta/skrämmande föredragen hölls av personal från utbildningsdepartementet. En av de föredragande erkände att det inte fanns någon kvalitetssatsning inom högskolevärlden, bingo! Vidare är det oerhört obehagligt att få alla kommande utredningar/reformer etc uppspaltade för det kommer att förstöra så mycket. Suck, kan det inte bli 2010 snart och val igen?!?

Imorn bär det i alla fall av till Göteborg för konvent med FPS. Det ska bli roligt att träffa FPS-folket igen och få diskutera lärarutbildningsfrågor. Ska även hinna med att fika med lite gamla kompisar också.

Mot nya äventyr

Så är det då på riktigt; jag har en lägenhet! Var och hämtade ut nycklarna före lunch och åkte sen för att hämta köksbord och TV som planerat. Lägenheten är således inte ens tom. Allt känns kanonbra och det är lite frustrerande att åka bort nu i en vecka, men jag ska nog överleva. Ikväll blir det IKEA och köpa soffa, databord och eventuellt en bokhylla. Släktingar är väldigt bra att ha ibland. Nu blir det käk och sen packa det jag ska ha med mig söderut.

Den uppmärksamme ser att detta är inlägg nummer 100 på bloggen, vilket känns som ett mycket bra avstamp mot nya äventyr.

Imorn smäller det

Antalet lådor som står uppstaplade i lägenheten blir allt fler, men det blir ändå inte färre saker framme. Jag förstår inte hur det kan hänga ihop... Ska göra ett litet ryck till nu innan tröttheten blir allt för stor; jag ska ju orka med morgondagen och den härliga veckan jag har framför mig också. Det mesta är dock under hyfsad kontroll inför flytten om det inte vore för att jakten på ett snyggt soffbord aldrig verkar ta slut, suck! Jag har som vanligt en bild av hur jag vill att det ska se ut, men sån tur kommer jag ju aldrig ha. Imorn ska jag hämta nycklar, köksbord och TV.

Det är på riktigt nu, för imorn smäller det!