Magistervägen nästa?!

Efter många om och men, stora våndor och mycket grubblerier tackade jag ja till en lägenhet. Nu gäller det bara att försöka somna och sen kolla mailen imorn bitti för att få upplösningen. Usch, jag gillar inte det här samtidigt som det vore underbart att ha boende fixat.

Skräckfilm II

I slutet av juni presenterades direktiven för utredningen av den nya lärarutbildningen. Idag är det dags att få reda på vem som får ansvaret att genomföra utredningen. Det är väl antagligen för mycket begärt att utredaren ska ha kunskap om den rådande situationen i skolan och om vår nuvarande lärarutbildning. I och för sig ställs ju inte ens de kraven på våra ansvariga ministrar så jag får väl vara lite återhållsam i mina önskningar.

Kl. 13.00 smäller det i alla fall och du kan följa spektaklet här.

Sms-SM?!

Ramlade över en märklig "idrott" under min dagliga nyhetsgenomgång. Har folk inget bättre för sig än att tävla i hur fort man kan skriva ett SMS?!?! Läs här. Det är förresten kanske uttagning för något större mästerskap... Grenen kommer kanske dyka upp på OS-programmet 2012 i London, eller är det mer av en vintersport?!

Ett steg i taget

Förslag till beslut:
att bo själv för att bevara vänskapen och trivas med livet.
att sluta spela volleyboll för att glädjen inte fanns längre.
att börja döma volleyboll för att kärleken till sporten finns kvar.

Beslut:
Enligt förslag.

Konsekvensanalys
Lever i två världar. Tassandet finns kvar, men under korta stunder känns det som förut. Hoppas innerligt att klyftan inte blir en avgrund och vet att jag har ansvar. Ska ta ansvaret, men tankarna snurrar och stressen kring framtiden känns större än väntat - famlar. Pendlar mellan att vara öppen och sluten. Hittar andningshål i den andra världen. Vänta lite. Ha tålamod. Jag kommer att komma ikapp.
Sviker kanske många, men många svek mig. Det är 1-1. Jag tror ändå att jag vinner i avgörande. Tar ett ansvar gentemot sporten och blir domare igen. I gengäld får jag tid för vännerna, välja träningsformer själv och några små kronor extra. Det bästa är dock möjligheten att bibehålla kontakten med sporten som jag pysslat med i mer än halva mitt liv.

Glöm inte människorna bakom

Jag tror att utredarna glömde att lyssna på vissa.
Glömde att väga in vissa perspektiv.
Glömde se människorna bakom sjukskrivningarna.

Två kloka debattartiklar på en och samma dag...
Johanna Nilsson skriver personligt på SvDs Brännpunkt och pyskiatriläkaren Jörgen Herlofsson skriver om socialstyrelsens omänskliga linje i frågan om sjukskrivningar på DN Debatt.

Läs även ett äldre inlägg här.

Så var det dags igen.

Idag presenterade Socialstyrelsen nya riktlinjer för sjukskrivningar, som förväntas träda i kraft 1 oktober. Huvudbudskapet är att det inte längre ska vara möjligt att bli sjukskriven för utmattningsdepression eller andra liknande symptom som är signifikanta för utbrändhet. Personer som lider av långvarig värk ska enligt förslaget inte heller kunna sjukskrivas för detta. Båda anledningarna är tydliga exempel på arbetsskador och symptom som kvinnor i högre grad än män uppvisar. Vidare har sjukskrivningstiderna över lag förkortats drastiskt, läs här. T.ex. förväntas du börja jobba direkt efter en blindtarmsoperation till skillnad från idag då genomsnittstiden är 27 dagar.

Det som är mest hårresande är utredaren Jan Larssons erkännande av brist på vetenskaplig förankring när de skrivit rapporten.

- Vi kan inte säga att vi har någon god vetenskaplig grund för några av de
här riktlinjerna eftersom själva frågeställningen om arbetsförmåga är rätt
ny för den medicinska vetenskapen, säger Jan Larsson, ansvarig på
Socialstyrelsen. (Dn.se)

Att det inte forskats mycket inom området är inte särskilt förvånande då det liksom exempelvis fibromyalgi och IBS är symptom/sjukdomar som kvinnor ofta drabbas av. Att de nya reglerna presenteras trots avsaknaden av vetenskaplig grund är mycket uppseendeväckande.

Givet är att uppföljningen och stödet till de som är idag sjukskrivs ska vara av sådan kvalitet att de ska kunna gå tillbaka ut i arbetslivet på de villkor som i ärendet är rimliga. Att sjukskrivningen och därmed distansen från arbetsplatsen kan vara en del i rehabiliteringen verkar dock undgått utredarna.

Utifrån egna erfarenheter av att ha nära anhöriga och vänner som under perioder varit sjukskrivna för utbrändhet kan jag konstatera att det i samtliga fall varit den enda utgång som varit hållbar. Flera av dem är nu helt eller delvis tillbaka i arbete efter att under perioder haft samtalsterapi, ätit mediciner eller rehabiliterats på annat sätt. Vissa gick dock tillbaka ut i arbete för tidigt och insikten om att trösklarna inte längre är lika höga blev till bittra insikter.
Avslutningsvis kan jag konstatera att regeringen åter igen skapar system för att öka segregeringen i samhället. Genom att slopa möjligheten för sjukskrivningar och därmed förlorad sjukpeng kommer personer som idag redan mår dåligt med alla största sannolikhet må ännu sämre. Är det det som är målet?

Semsterslutet...

Om drygt 8 timmar sitter jag återigen på jobbet och mina 4,5 veckor semester är slut. Ska försöka summera senare, men först ska jag ladda inför återkomsten med sömn. Kan dock konstatera att veckorna varit välbehövliga och att jag varit riktigt duktig på att vara ledig, vilket jag är ganska stolt över. Nu ska jag smyga igång hösten och sikta på att stressa mindre och ta hand om mig mer.
Mot Sherwoodskogen... och vidare!