Hög puls

Vandraren stannade i näsan och har efter en relativt lugn helg så sakteliga börjat försvinna. Det där med lugn är verkligen relativt för jag hade rätt rejäl puls vid den här tiden igår när de svenska herrarna kämpade på slutet av skiathlonloppet. Planen igår var egentligen att åka till Syfestivalen på Älvsjömässan, men förkylning och väder satte stopp för det. Dagen tillbringades istället i soffan och vid 17-tiden bytte jag min soffa mot S's soffa där vi kollade OS, käkade och drack vin. Anjas insats i Super-G:n var ju ingen höjdare och förhoppningarna inför längdskidorna var ju inte jättestora, men de växte onekligen under loppet... Killarna som tog medalj gjorde verkligen ett jättelopp, men man får inte glömma bort Anders Södergrens insats - sjukt lojalt kört! Att ha fyra svenskar bland de 25 främsta är ju inte dåligt och Daniel Rikardssons minspel när han gått i mål som 23:a är en personlig favorit: "Rikardsson: Vann du?! Hellner: Ja!! Rikardsson tittar på Olsson och frågar: Och du blev trea?!? Olsson: Ja!" (typ nåt sånt)

Idag har jag dömt volleyboll i Solna och därefter häckat i soffan och kollat på OS. Det har dessvärre inte gått lika bra idag, men det är ändå nåt särskilt med att få sitta och titta på sjuukt mycket sport. Imornbitti ska jag gå upp och titta på slutet av Sveriges match mot Finland innan jag går till jobbet. Jag hoppas det blir en bra start på en veckan.

Jag är förövrigt väldigt glad över att jag har gångavstånd till jobbet när man läser följande på SL:s hemsida... Det vore i och för sig lite skönt att jobba hemifrån, men det är lite svårt med tanke på vad jag gör på jobbet.

Förkylt...

Jag har en vandrare i kroppen... Från halsen till näsan - till rösten - tillbaka till näsan - vidare till halsen - lite hosta - osv. Nu har den dock verkat ta en längre paus i näsan. För att få stopp på vandraren har jag parkerat i soffan med fullt fokus på OS. Det har ju dock gått sisådär sen de där två gulden och igår satt man ju med hjärtat i halsgropen innan Anja rörde på sig för att senare resa sig och för egen maskin ta sig från pisten. Nu följer jag henne spänt i superkombinationen och det kan ju bära till medalj... Galet! Sen blir det nog sängen för det tar på krafterna att gå upp 5.30 och bl.a. åka skridskor på jobbet.

OS!

Veckan har börjat med fler sjuka kollegor, suck! Det är tungt att aldrig vara fullt lag... Ikväll har min hals börjat bråka lite, men jag tänker inte gå med på nån sjukdom för det har jag inte tid, ork eller lust med. Det är bra då att man kan distrahera sig lite med såna där OS-guld... Idag var det Ferrys tur i jaktstarten! Imorn ska jag träffa min tremänning mellan sprintkvalet och sprintfinalen... Det är tätt mellan hoppen och loppen nu.

Lägesrapport...

Det har varit stiltje på bloggen ett tag nu... Anledningen till det är lite oklar även för mig själv så jag låter det bara bero, men en orsak är nog att det överlag är lite mycket nu.

Större delen av förra veckan tillbringades i Värmland. Först var jag på konferens i Sunne och därefter hade jag några sköna, lediga dagar i Karlstad. Det gick rätt bra att njuta av pausen från vardagen, men med tanke på situationen på jobbet så hade jag lite dåligt samvete för att jag var borta så mycket. De senaste veckorna har nämligen präglats av frånvarande personal, främst, pga. sjukdom, vilket inneburit att barnen varit extra röriga. Den här veckan kom det tillbaka folk lite pö om pö och jag hoppas innerligt att vi är fulltaliga imorn, samt att jag håller mig frisk själv. Det är nämligen nåt som går runt kroppen, suck.

Vid sidan om allt jobbande så tillbringar jag många helgtimmar i olika volleybollhallar runt om i stan. Det är roligt, men tar ibland lite väl mycket tid. Idag var jag t.ex. borta i knappt 6 timmar för en match på Lidingö. Nästa helg blir det bara en match och då ska jag döma en gammal kursare och lite annat känt norrlandsfolk för då kommer Norsjö på besök, vilket ska bli kul.

Nu blir det OS-skidskytte, kvällsmacka, lite planering och allmänt slappande/laddande inför veckan.