Tårar

I onsdags föll tårarna när jag läste om den dumma, dumma tumören som all behandling till trots ändå lyckats få fäste och växa. Då kunde jag liksom inte riktigt ta in att cancern kommer att vinna över fina Gustav. Igår läste jag om hur Hugo skulle få höra om sin bästa storebror i sagorna och verkligheten kom allt närmare. Idag ramlade verkligheten ner i knät och tårarna rann igen när Anna skriver om hur tumören praktiskt taget redan har vunnit. Det tåls att upprepas att det är så jäkla orättvist och att allt det egna, både glädjeämnen och svårigheter, är så futtigt i jämförelse. Nu är tankarna hos fina familjen mest hela tiden.

Om man vill göra något för Gustav så kan man bidra med en slant till hans insamling för en mer barnvänlig transplantationsavdelning på karolinska i Huddinge. Det gör man här.