Hur man finner nya vänner är fascinerande. Hur det gick till minns man sällan helt.
För 4,5 år sedan var vi båda nya i Umeå och du hade rummet under mitt på det härliga akutboendet i stan. Jag minns inte riktigt hur länge vi bott där, hur vi kom in på det, men jag skulle i alla fall se en dokumentär om Norrmalmstorgsdramat en kväll och du hakade på. Tv:n i allrummet var väl ockuperad av psykfallet, så popcornskålen fick hänga med upp på mitt rum och vi såg dokumentären på min 14 tums-TV. Sen dess har vi varit ett stöd för varandra i med- och motgångar. Att du inte ska bo i Umeå mer känns konstigt. Jag önskar dig all lycka på jobbet och 22 mil är ju inte såå långt. Utelivet i Storuman är nog inte det allra bästa så ni får komma hit och dansa lite ibland. Givetvis kommer jag och hälsar på också. Lugnet i inlandet kan nog vara behövligt för mig ibland.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar