Ett tomt liv?!

Besvikelsen var rätt stor igår trots att jag egentligen redan visste.
Tog ut aggressionerna i gymmet.
Förstår mig inte på dem som inte förstår sin del i det hela.
Förståelsen för beslutet är på många sätt total, men det är klart att jag ibland blir lite besviken på dem också.

Ska fundera på hur jag ska göra till hösten.
Känslan är dubbel.
Vet med mig att jag inte kan leva utan det, men tvekar ändå.
Tur att sommaren är lång.
Massor av tid för träning och tankar.