Dubbelmoral

Är det överhuvudtaget möjligt att helt och hållet leva som man lär?? Jag har nog alltid hoppats att det ska vara möjligt, men börjar nu inse att det redan är kört för länge sen. Det finns två härliga exempel bara från den här sköna långhelgen:
a) Träning är en viktig del av mitt liv och tar också en stor del av min tid. Enligt "Livet" skulle jag i lördags genomföra ett kortare gymprogram samt lite hoppträning, vilket jag pliktskyldigt gjorde. Några timmar senare sitter jag med en öl i handen och laddar för utgång och vips så var den träningen i praktiken ogjord.
b) Idag är det ju 1:a maj och jag har varit och lyssnat på Vänsterpartiets 1:a maj-talare på rådhustorget. Jag blir alltid lika irriterad på att jag inte är på 1:a majfiranden varje år för jag tycker det är viktigt att visa sitt ställningstagande. Det i sig kan ses som en typ av dubbelmoral, men den slås lätt av att jag från rådhustorget gick rakt in i Victoriagallerian och handlade lite kläder som jag högst troligt inte ens behöver! Givet är att jag kan "försvara" mig med att vi lever i ett så kallat konsumtionssamhälle och att det säkert är bra för "den där samhällsekonomin" eller nåt annat dravel att jag handlar, men INTE på 1:a maj!! Då ska även de som jobbar inom handeln ha ledigt och vara ute på gator och torg för att få möjlighet att uttrycka sina åsikter!

Puh! Jag blev lite upprörd för en sekund, men det börjar lägga sig och skuldkänslorna håller också på att avta. Jag ska dock försöka jobba lite mer på det där att leva som jag lär och sträva efter att dubbelmoralen ska få en allt mindre plats i mitt liv.