För ungefär två år sedan såg jag Laleh på en lunchkonsert i Aula nordica och publiken ville aldrig gå. Till slut lämnade vi aulan medan Laleh fortsatte spela och improvisera. Idag var jag återigen på en lunchkonsert i Kultur på Campus regi. Den här gången fick Sofia Karlsson stående ovationer från en fullsatt aula och jag har svårt att beskriva hur bra det var. Fantastiskt känns futtigt, men jag kommer inte på nåt bättre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar