Utslagen

- i dubbel bemärkelse...

Min kropp och jag är fortfarande inte överens, men jag är väl inte helschysst mot den alla gånger. Lördagen ägnades åt en promenad för välgörenhet, "Ett lopp för hopp". Tävlingsmännsikan i mig ville springa eller åtminstone jogga istället för att gå runt Nydalasjön, men jag hade ju lovat att inte springa - eller hur?
Kvällen tillbringades hemma. Det kändes inte lockande att gå till kalaset - kylan var tydlig utanför ÅC.

Det var meningen att det skulle bli vinst idag, men utan total skärpa på varje boll och oturen på vår sida så föll vi återigen med 3-0. Surt värre, men vi är i alla fall på rätt väg. Det är dock fortfarande lite vilja och engagemang som saknas på vissa håll, men det pekar åt rätt håll som sagt.